Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1869, sida 2

J I UTRIKES TYSKLAND. Under de sednaste veckorna har ånyo varit mycket tal om upprättandet af ett sydtyskt förbund. Furst Hohenlohe, Bayerns premierminister, har förut alltid omtalats såsom preussiskt sinnad, och man har tilltrott honom att arbeta för en nära anslutning mellan Nordoch Sydtyskland; men nu heter det både i sydtyska och franska tidningar, att han redan för länge sedan utarbetat ett fullständigt förslag till ordnandet af ett sydtyskt förbund, samt att denna fråga nu skulle blifva bragt å bane. Härifrån och till dess verkställande är likväl ett långt afstånd. Visserligen synes det vara säkert, att det för närvarande hos fertalet af Sydtysklands innevånare finnes en afgjord obenägenhet för en närmare anslutning till Nordtyskland, antingen nu detta beror på — som sydtyska tidningar påstå — missnöje öfver det ofria, byråkratiska tillstånd, som under den preussiska deputeradekammarens förhandlingar kommit i dagen, eller derpå att — som Bismarck en gång uttryckt sig — utvecklingen i Preussen och Nordtyskland är sydtyskarne för liberal. Oviljan medgifves i hvarje fall, t. o. m. af ,, Köln. leit., som påstår, att den isynnerhet förefinnes hos adeln och det högre embetsmannaståndet, alldeles som fallet är i Sachsen och Hannover. I dessa kretsar önskar man ett sydtyskt förbund i nära förbindelse med Österrike. De mest extrema stortyska demokraterna tala för en anslutning till Frankrike mot Preussen, för att, i händelse af ett krig de nämnde länderna emellan, vinna frihet och ett ordnande af de tyska förhållandena på sådant sätt, som de önska. Både Hohenlohe och Varnbider (Wirtembergs premiermirister hafva hittills häfdat, att hela Tyskland borde stå enigt gentemot en utländsk fiende. Sjelfständighet vilja de begge upprätthålla; men en sådan frihet torde svårligen låta förena sig med ett sydtyskt förbund, som ju nödvändigt måste kräfva något offer af sjelfständighet, åtminstone hvad de tvenne mindre staterna (Wirtemberg och Baden) angår. Med anledning af presidentombytet Förenta Staterna gaf dessa staters ambassadör i Berlin, Bankroft, den 4 dennes en lysande fest, vid hvilken grefve Bismarck föreslog skålen för presidenten Gran i ett tal, i hvilket han påminde om, ati Fredrik den store var den förste af de den nordamerikanska frihetsstriden ej del tagande furstarne, som lyckönskade Förenta Staterna till den vunna sjelfständigheten. Grefve Bismarck framhöll äfven att det aldrig förefunnits någon oenighet mellan nämnde union och Preussen: