Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1869, sida 3

HL Å UTRIKES FRANKRIKE. I den märkliga bok, som Emile Ollivier i de dagar utgifvlit, och hvaruti han sökt förklara sin egendomliga ställning till franska regeringen, har han, bland apnat, en ganska pikant skildring af den man, hvIken allomera framstår såsom själen i denna regering, hvilken också numera af fransmännen benämnes icke le gouvernement utan le Rouhernement. Hvad han dervid yttrar om , vice-kejsaren Rouher såsom politisk talare innefattar åtskilliga rigtiga anmärkningar om huru en verklig politisk vältalighet bör vara eller icke vara beskaffad. Följande rader torde måhända derföre läsas med intresse: Rouher saknar hvad jag skulle vilja kalla statsmannen-talarens klassiska egenskaper; han eger hvarken vidsträckt allmän bildning, sinne för litterära sysselsättningar eller rik fantasi, ännu mindre det eleganta och finkänsliga sätt, som skänkes af en verklig sjalsodling, och icke heller i större mån den upphöjdhet, som alstras af en stark öfvertygelse. Försök att skrifva de politiska idåernas i. vårt århundrade historia utan att göra talrika lån från Guizot, detta mönster för minister-talare; ni skall icke lyckas. Om man aldrig så gerna ville, skulle man icke efter m:r Rouher kunna citera ernat, än skörande motsägelser. Detta kom