Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1869, sida 2

Staden och Länet. Stadens nya Vattenledning. Kgl. har under den 19 sistl. Februari sörklarGöteborgs Stad berättigad att, för utförandet af den beslutade nya vattenledningen, i den ordning gällande författning om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgar, till sig lösa dels det område kring Stora och Lilla Delsjöarne samt å egorna till Lilla Torp, dels det vattendrag från Stora Delsjön till Mölndalsån, till hvilkas inlösning expropriationsvis för Stadens räkning i ofvannämnda ändamål Stadsfullmäktige hos Kgl. Maj:t anhållit om tillstånd. Deremot har Kgl. Maj:t funnit ansökningen i hvad angår rättighet att, mot godtgörelse för tillfälligt intrång och skada, nedlägga rör för vattenledningen å området mellan Stora Delsjön och Underås bro, icke föranleda annat yttrande, än att frågan härom må bero på serskild öfverenskommelse med vederbörande jordegare. — Italienska operan. Med gårdagens uppförande af Ressinis opera-buffa, ,Barberaren i Seovilla, hvilken den aflidne maöstron sjelf, som bekant är, betraktade som en bland de förnämsta af sina tonskapelser, kan det nybildade italienska operasällskapet anses hafva börjat sin verksamhet härstädes, ty representationen förliden Söndag bör endast betraktas som en generalrepetition, hvilken visserligen lemnade mycket öfrigt att önska, men likväl gaf publiken tillfiille artt bilda sig ett begrepp om de röstresursster, som stå detta operasällskap till buds, och att detta utföll gynnsamt veta vi redan. Vid gårdagens representation blefvo redan en del af dessa önskningar uppfyllda; de från vidt skiljda trakter förenade artisterna hade fått tid att närmare studera hvarandra, och den nybildade orkestern ådagalade en början till denna så nödvändiga ensemble, som gör att dirigenten så att säga äger hela operan koncentrerad i sin taktpinne. Bland de igår uppträdande artisterna bör i främsta rummet nämnas fröken Amanda Holmberg i hvad angår röstens välljud och den musikaliska k i föredraget. Som bekant är, har fröken H. först efter mycken tvekan och med en uppoffrande välvilja, för hvilken man står i stor förbindelse hos henne, åtagit sig Rosinas parti. Man besinne blott, att detta parti är ett rent sopranparti, som derjemte kräfver en betydande färdighet i koloraturen, — men fröken Holmbergs rös en utbildad altstämma —, och man s således ännu mera uppskatta sångerskans uppoffring. Visserligen var hon ej den eldiga, lifliga, näbbiga och behagsjuka spanska flickan, — utan snarare en n0rdisk Rosina, men hennes präktiga, fulltoniga stämma, utmärkta skola och korrekta intonation gjorde ett behagligt intryck och framkallade lifliga bifallsyttringar, hvilka nådde sin höjd efter hennes verkligen utmärkta utförande af Meycrbeers ,,Majsång under lektionsscenen i 3:dje akten. Almavivas parii återgafs af br Sabatini, som eger en stark röst, hvilken han dock