Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1869, sida 3

sökte man visa att representationens rätt att nedsätta de ordinarie utgifterna vore obestridlig, alldenstund i grundlagen ej ens funnes vidrörd skillnaden mellan anslag å ordinarie och extra stat; att en nedsättning af ifrågavarande beskaffenhet ej kunde anses strida mot ett konstitutionelt samhällsskick, då uppkomsten af de ordmarie anslagen endast hade sitt ursprung från representationens önskan att slippa vid hvarje riksdag öfverlägga om utgifter till ändamål, som befunnits vara behöfliga; samt slutligen att, då man sålunda genom den ifrågasatta nedsättningen icke kränkte grundlagen, man ej heller trädde regeringens rätt för nära, hvadan ock alla farhågor för ett missförhållande mellan densamma och regeringen borde anses vara undanröjda. Vid anställd votering blef den af reservanterna föreslagna nedsättningen beslutad med 113 röster mot 59. Minoriteten röstade för anslagets utgående till dess nuvarande belopp.