Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1869, sida 3

förändring; hvaremot kommissionen lifligt yttrade vid enhälligt öfverens om, att guldet borde blifva jn å ; ungefär detsamma som om någon sade: jag vill och arbeta mig till sedlig fullkomning, om jag ej min ed ens kan blifva ett helgon; jag vill ej söka unskaper, om jag ej med ens kan blifva en lärd, ler bemöda mig om ekonomisk förkofran, om jag j genast kan blifva rik. Frågan om gemensamt mynt har först tagits ;re; denna företer jemtörelsevis de minsta svårigeterna, ehuru stora nog ändå. Skulle ett för alla eller de flesta civiliserade folk emensamt mynt vara af nytta för oss? — Med varje dag blitva olägenheterna och förlusterna eng id vårt nuvarande myntsystem särskildt, och vid bk varje isoleradt myntsystem i allmänhet, allt tydI my gare insedda, och detta desto mera, ju mera man någ ör sig reda för produktionens och varubytenas elle ilkor. pro Vilja vi lemna vår lilla handräckning till åstad-— ommande af ett gemensamt myntsystem? Om så är, blifver frågan: hvad är det, som framörallt behöfves, och hvad väg skall man gå för I tt vinna detta? Man tänker på besparingen för resande af att ndvika vexling af ett lands mynt mot ett annat, är de öfverstiga ett rikes gräns; på vinsten vid örsändningar af mynt från ett land till ett annat. å m myntet är gemensamt för båda; på besparing er enom undvikande af mynts nedsmältning och omv hyntning. Allt detta, betydligt nog i och för sig der jelf, är dock småsaker emot den stora nyttan af då ikformighet i prisbestämningar och värdeberäkme lingar. Öfvan hafva vi sökt gifva en föreställning om haj sig ind: mö nu wärigheterna, förvecklingarna, arbetet vid de otafr iga beräkningar, som måste göras af olika mynislag: riksdalrar af svenskt, danskt, norskt slag, ins sins emellan olika; rubel, thaler, pund sterling. francs, dollar, piaster, milreis af flera slas, gulden, rupee o. s. v., alla med sina olika underafdelnin-vic gar, hvilkas uppräknande skulle upptaga hela sioci dor. Och alla dessa myntslag skola tillämpas på ga tusen olika varuslag! Det ginge nog an, om priter sen kunde uttryckas i de stora mynt-enheterna; val men detta är sällan förhållandet, utan det är de sgimånga skiljaktiga underafdelningarna af myntpr. enheten, med hvilka man mest har att göra, och ing detta ofta nog i bråk, såsom halsvor, sjerdedelar. 0. s. v. Hvad är det allra vigtigaste? Vi svara härpå: He enket i räknemyntet och dess underafdelningar. da Om t. ex. alla varupris öfver hela jorden angåfves i francs och centimer eller något annat myntslag, — hvilken lätthet att beräkna och betala! Men fastän detta är det ojemförligt vigtigaste, må man ej försaka andra åtgärder, som, om ock blott delvis, bidraga till det stora målet. Hvad är hittills åtgjordt i ämnet? pc Frankrike, Belgien, Italien och Schweitz hafva te år 1865 ingått en konvention, hvarigenom dessa JI fyra länder vunnit en fullständig gemensamhet i m mynt, hufvudsakligen i enlighet med det i början jn af ärhundradet i Frankrike införda franc-systemet. m Till de ofvan nämnda 4 ländernas myntsystem pe hafva anslutit sig Kyrkostaten, Grekland, Rumäjsj nien och, efter hvad det uppgifves, Spanien; äfvenej som Österrike ingått en öfverenskommelse, hvar-S3 igenom dess myntsystem kommer att bringas i öf1 ot verensstämmelse med det franska på sådant sätt,!ga att guld blifver mynt-standard, att Österrikes mynta enhet blifver florinen, lika med 21 francs, och att y-. i detta land präglas 10-florin-stycken, lika med 25 ye francs. et Under år 1867 sammanträdde, såsom bekant är, sat på franska regeringens uppmaning en konferens i nj Paris, der frågorna rörande ett gemensamt mynta system afhandlades och utreddes. Man kom derden metall, på hvilken myntet grundades, och man fö antog, dock med någon meningsskiljaktighet, såäh som en ideel enhet (denominateur commun) en sr. vigt guld, motsvarande 5 francs. IIvarje land hade 1 att för sig afgöra, om det ville slå mynt på denna, mynt-enhet, eller i multiplar deraf, såsom 10, 15, 5 20, 25 francs. e Förenta Staternas i Norra Amerika ombud vid f konferensen, som synes vara en i dylika saker mycket hemmastadd, man, bar hos sin regering pålj det varmaste tillstyrkt, att Amerika måtte förändra sitt mynt-system till åvägabringande af lik-jj formighet med det franska, hvartill skulle fordras sj att den amerikanska ,half-eagle eller 5-dollars-jj myntet förminskades med ungefär 3 procent, för fö att blifva lika med 25 francs; och efter hvad vi sg sett uppgifvas, bar framställning i denna syftningÅ redan gjorts till Förenta Staternas kongress. I följd af ea framställning från franska regeringen, utnämndes af engelska regeringen är 1868 en : kommission, som hade att pröfva och afgifva ut-se låtande i frågan om ett internationelt mynt. 5 Hufvudfrägan inom denna kommission var, huruvida England borde förändra sin sovereign så, att detta mynt blefve lika med 25 francs. Sovereignen är för närvarande något drygare, i det en sovereign är ungefär lika med 25 francs 20 centimer, hvadan densamma borde minskas med ungefär 2 pence, motsvarande omkring 15 öre svenskt. Kommissionen slutade efter att hafva hört en mängd sakkunniga personer och samlat högst värdefusla upplysningar, med ett afstyrkande. Hufvudskälet härtill var, att förändringens verkställande skulle medföra åtskilliga stora olägenheter och svårigheter, hvilka man ansåg öfverväga del. fördelar, som vunnes genom denna blott partiella —— —— 1 1 8 sig för önskvärdheten af ett internationelt myntssystem, hvari så väl myntoch räkne-enheten, som dess underafdelningar, blefre för alla länsder lika, samt slutade med uttryckande af den säsigt, att alla de till genomförande af gemensamhet i mynt hörande frågor skulle bäst utredas, de särskilda ländernas skiljaktiga intresse bäst afhandlas och deras stridiga åsigter bäst sammanjemkas, om autoriserade ombud från de särskilda länderna sammanträdde till en allmän internationel konferens. Den nämnda engelska kommissiopen kan icke anses hafva varit afvog emot det stora målet, att åvägabringa ett gemensamt myntsystem ; ännu mindre kan detta sägas om de sakkunniga personer, som inför kommissionen yttrade sig. Tvärtom uttalade sig de flesta bland dessa på det allra lifligaste för till och med den partiella förändring af sovereignen, som egentligen var föremål för kommissionens undersökning. Anmärkningsvärdt är, att bland de omständigheter, som anföråes emot någon åtgärd för det närvarande i den ifrågasatta syftningen, var frågans nyhet för den engelska allmänheten. Den omständigheten är af större betydenhet i England, än i något annat land, men kan, också der fortare undanrödjas, än annorstädes, emedan engelsmannen, när han en gång tager en fråga under öfvervägande, också gör sig förtrogen med henne och bringar henne på det klara. Sannolikt skall det ej dröja mycket länge innan detta inträffar med de flerfaldiga förslag, hvilka till och utom kommissionen framställts rörande beskaffenheten af den förändring, som borde vidtagas, grunderna för ett gemensamt mynt-system, som kunde af England accepteras. Sannolikt skola slutligen meningarna i landet komma att gruppera sig omkring 2 eller flera förslag, hvilkas anhängare skola grundligen genompröfva, genomupphöja och genomhäckla de respektiva förslagen. Sedan saken kommit så långt, dröjer det icke länge innan steg blifva tagna till införande i verkligheten af ett gemensamt mynt, om blott ej allt för ogynnsamma politiska förhållanden träda emellan; och har blott ett enda steg tagits af England, så följa de öfriga allt tätare på hvarandra. tv med hvarje