Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1869, sida 3

undandraga sig eller fullgöra sina deri bestämd skyldigheter. Med anledning deraf, ait frälsebön derna i allmänhet synas hafva haft den föreställ ningen, att de diariibevis, som erhållits från lands kontoret öfver inlemnade åbooch skatterättsan sökningar, skulle tills vidare medföra befriels för dem att fullgöra sina arrendeskyldig nekade Tullberg, att han bibragt bönderna dan tro, ehuru han alltid begärt diariibevis, fö att dermed kunna visa för sina hufvudmän, at sökningenan blifvit aflemnad å vederbörlig ort. I allmänhet hade T. endast haft att göra me målen om skatterättsansökningar, hvaremot Eski Larsson varit rådgifvare och skriftställare i de te sta tvister och lagsökningsmål, hvari bönderna til följd af rörelsen invecklats, men äfven Mätta ocl förre skolläraren Rosvall i Bursjö hade skrifvit å bönderna i dylika mål. Eskil hade på sista tidet varit stadigt boende hos Tullberg, der för öfrig varit sysselsättning för 3 å 4 renskrifvare (Lar; Pålsen i Kjerstorp, målaren Ahlbeck i Stehag oct Sven Persson i Bohuset). Johannes Anderssor (gåsbröstätaren) hade arvändts till budbärare, mer äfven haft åtskilligt att uträtta för egen räkning Skatterätts-ansökningarna, hvarpå mestadels fun. nits talrika underskrifter, hade undertecknats a! en och samma hand efter de uppgifter om dem. som önskade deltaga, hvilka erhållits från socknarna. Stundom hade namnen skrifvits af Tullberg, stundom af någon annan. Mätta hade i somras, då Tullberg blifvit bekant med sin nuvarande hustru, blifvit oense med honom och sedan, säsom Tullberg uttryckte sig, ensam styrt och ställt med bönderna i Ystadstrakten, uppmanat dem att in ställa sina dagsverken och äfven till en del un danhållit Tullberg hans rättmätiga arvode. Tullberg kunde icke uppgifva. huru mycket han förtjent på rörelsen, men innan han började densamma, hade han efter sin konkurs samlat 500 rdr och behållningen på bestyret hade blifvit ringa anseende till de dryga omkostnaderna, särdeles för resor till Stockholm, der han varit 5 å 6 gånger och måst stundom stanna 14 dagar. Ryktet om hans tillämnade emigration hade varit ogrundadt. Tillfrågad, hvarför han vidt. f. landsfiskalen Holmströms besök för att delgifva honom stämningen (den 9 Febr.) gömt sig i en källare, förklarade Tullberg, att husets folk, i häpenheten vid landsfiskalens bultningar på dörren, hade helt hastigt nedfört honom i källaren. Tullberg hade då varit uppskrämd af ryktet, att en belöning af 1,000 rdr vore utfäst för den, som kunde döda honom. Betagen at fruktan, hade han efter stämningens mottagande jemte sin unga hustru genast lemnat sitt hem och begifvit sig till Per Larsson i Öslöf, der han vistades den 9—11 Febr. Hos sin i Sönnarslöf boende svärson, Rosenqvist, vistades han den 11—14 Febr. Den 14 på aftonen gick han till Tranebygget, der han den 16 häktades. Vid detta tilltälle afflossades flera skott på honom; ett skulle, enligt uppgift, hafva träffat hans öra, men någon skråma deraf konde ej vid nu företagen undersökning upptäckas, men på baksidan af örat syntes en obetydlig blånad, den Tullberg trodde hafva uppkommit, under det han brottades med sina förföljare. Tunberg har icke haft någon del i tidningen ,, Nationalregeringens uppsättande. Har hade i sistl. Oktober af tvenne skåningar blifvit förd till fil. d:r Rosenschöld, men då hade tidningsföretaget icke kommit på tal. På vägen från Stockholm hade dock tidningen blifvit nämnd. Insamiäng af medel för tidningens uppsättande hade egt rum bland frälsebönderna i länet, utan att Tullberg haft något att skaffa dermed, utan hade en person vid namn Salomon Nilsson och Mätta Mårtensdotter haft denna angelägenhet om hand. ullberg hade prenumererat på 2 ex. och äfven sändt tidningen artiklar, som dock icke han sje, utan andra personer författat. Ibland Tullbergs papper funnos 11 skuldsedlar, hvaraf en af Eskil Larsson på 100 rår, en på 1,000 rdr ,,och vilkor. Reversernas belopp utgör 1,655 rdr. Eskil Larsson uppgaf vid samma tillfälle å med honom företaget kansliför, att han hos Tullberg hufvudsakligen varit renskrifvare; dock hade han någon gång i enkla mål uppsatt handlingar på egen hand, men aldrig besökt frälsebönderna. Tullberg hade sjelf uppsatt alla koncepthandlingar i böndernas rättegångsmål. Natten före hans häktande hade Eskil lagt sig tidigt, och vid hans broders ankomst (kl. 9) hade han stått upp och helsat på denne och sedan lagt sig igen. Vid uppvaknandet på morgonen hade han förmärkt en folksamling å stället och flera skjutgevär, men kände ej hvem de tillhörde eller hvem, som förde bort dem. Han hade icke haft någon tanke på motstånd, och när han var vaken lossades inga skott. Johannes Andersson berättade, att han i 9 år varit bekant med Tullberg, hvars ärenden han ofta uträttat, men tillsatt penningar derpå. Han bodde i närheten af Tullbergs bostad och hade om aftonen före häktningen varit hemma och spisat aftonmåltid. På begäran af en Hans Jönsson, som skulle hemta några papper i Tullbergs hus, hade han följt denne hit, men der hade Jönsson smugit sig undan, och Johannes Andersson hade icke våeat ensam återvända till sitt hem, af fruktan för de utomkring posterande, som syntes till kl. 9. åsom orsak till folksamlingen uppgaf han, att ett kte spridt sig, att huset skulle uppbrännas, hvarr de församlade ville försvara detsamma. Några hade kommit dit för att hemta handlingar. Kunde ej uppgifva folkmängden, som dock ej öfversteg 50. Efter förhörets slut förklarade landshöfdingeembetet, att Tullberg och Eskil Larsson skulle i käkte afbida ransakning vid domstol, den senare hufvudsakligen emedan han sannolikt skulle, dercst han lemnades på fri fot, undanskaffa de skriftliga bevisen på hans och T:s brottsliga förfarande, som möjligen kunde förefinnas; hvaremot, och då skäl ej vore för handen att i häkte qvarhålla Johannes Andersson, denne, som i länet ej har stadig bostad, med nästa fångtransport afsändes ill kon. bef:de i K. istianstads iän. (Från Jönköping.) Mord. I Jönköpings Tidn. för i Lördags läses: Ett mord förötvades här i staden i går midlags, i det f. d. sergeanten J. U. Söderström inne på Bergska krogen vid Smedjegatan med en pistol hjälskjöt gårdsegaren G. A. Nyman. Nyman hade tit i sällskap med tvenne bönder och var just i grepp att traktera dem och sig sjelf med bränvin, när Söderström inträdde. Uppmanad att äfven taga sig en sup, framträdde Söderström och ade skottet mot Nyman på ett stegs afstånd, kulan krossade bakhufvudet och döden ögon