Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1869, sida 3

JG. tb DlÅHUADLOUDTtA7f IUCHN ÖTGHAUFHIC. arstogs och hans fördes tillbaka tiit häktet. Förhöret afslöts kl. 12 i natt. Kansliförhör med häktade korporal Tullberg. I ,.N. D. A. Jäses: Till belysning af der Tullbergska frågan meddela vi här nedan det hufvudsakligaste af hvad som förekommit vid den 22 i förra månaden med Tullberg hållet kansliförhör, hvilket en del tidningar oriktigt benämt ransakning. Tullberg, som är 3 alnar lång, är född i Kläfveröd af Konga socken och Norra Åsbe härad d. 14 Aug. 1815. Han tjenstgjorde såsom soldat och vice-korporal vid Luggude kompani af Norra skånska infanteriregementet åren 1838 —1851, under hvilken tid han bodde på flera ställen, gifte sig och erhöll 4 barn. Efter afskedstagandet bodde han först i Karsholm af Oderljunga socken, derpå i Spjutseröd af Perstorps socken, der han nödgades göra konkurs, och sedan i Spännarebygget af samma socken. I Aug. eller Sept. sistl. år flyttade han till Kjerstorp i Bosarps socken, der kan för 9 rdr tillhandlat sig ett hus. delaktighet i Pålssons i Skälleberga bedrägeri emot borgenärer hade han vid Norra Åsbo häradsrätt blifvit dömd till ett års straffarbete, men befriades från allt ansvar genom K. M:ts utslag d. 28 Sept. 1:66 och har för öfrigt ej varit tilltalad för brott. Om sitt deltagande uti den bland frälsebönderna i länet nppkomna rörelsen påstod Tullberg, att han handlat i fullkomligt god tro och under förhoppning, att de ansökningar, som han å böndernas vägnar författat rörande åbooch skatterätt till de af bönderna brukade bemmanen, skulle vinna bifall, och såsom skäl för ett sådant antagande anförde han det förhållande, att uti Eljuröds socken af Kristianstads län skulle finnas hemman, som i 1706 års jordebok stodo antecknade i frälsekolumnen, med anmärkning att de voro reducerade till kronan för sjette penningen, men dessa hade ändock sedermera blifvit af K. M:t försålda till skatte, och flera rättegångar i Skåne hade förekommit, hvarvid hemman, som ansetts vara frälse, blifvit för krono förklarade, hvilket först föranledde numera aflidne hemmansegaren Daniel Malmqvist i Stora Ryd, Riseberga socken, och sedermera Tullberg att forska i saken. Denne Malmqvist hade fört rättegång rörande några under Gustafsbergs egendom i Kristianstads län lydande hemman, och i denna rättegång, som ännu icke vore slutad, hade Tullberg äfven deltagit. Af frälsebänderna i Malmöhus län hade två i Kastberga under Ellinge varit de första, som anlitat Malmqvist och Tullberg, hvilket skedde i Ma 1867, då åbooch skatterättsansökningen inlem des, hvaretter målet fullföljdes till K att föranleda till något resultat. Vi för Tullberg bade varit rin derna godtgjorts. Sedermera I: der Barsebäck äfvenkår 1867 vc sökning. Efter det Isak And flera gånger sökt T., hade slutligen Johannes Andersson i Skäggatorp, som b.ifvit bekant med någon af Barsebäcksbönderna, nödgat Tullber; resa ned till Barsebäck och hålla ett sammanträde med bönderna för att öfverlägga om saken, hv. etter åbooch skatterätts ningar af Tullb uppsattes och inlemnades. Vid den undersökn å landskontoret, som af d leddes, hade gatuhuset N bäck befunnits vara krono, för öfrigt hade målet fulltöljts till K. M:t, der det af någon anledning icke blifvit upptaget till pröfning. Efter hvad Tulib hade sig bekant, hade Barsebäcksbönderna ä vid domstol anställt rättegång, som troligen afstannat. Tullberg besökte Parschäck i uppg hänseende 3 å 4 gånger och erhöll 50 rdr i arvode af hvarje bonde, som deltog i skatterättsansökningen, men Tullberg hade haft stora utgifter för lösen af 1698 och 1706 års jordebok, 16S7 års rusttjenstordning och 1697 års rusttjenstlängd, och då derjemte andra kostnader, såsom till skrifbiträde m. m., förekommit, hade någon behällning på affären ick t hade turen kommit till Ri bönder, men detta mål hade bestämdt åstadkommit förlust för Tullberg, till följd af d. resor han måst företaga till Stockholm, utlösen af handlingar i kammarkollegium och skifteskartor i Jandtmäterikontoret. Sedermera under sistlidna år hade frälsebönderna i Röddinge socken aniitat Tullbergs biträde, på föranledande af Jöns Anderssons i Kastberga hustru, som är bördig från Röddinge. Kanmeralmålet angående frälsebönderna i Röddinge hade Tullberg drifvit, men med de rättegångsoch lagsökningsmål som äfven uppkommit för Röddingebönderna, hade Tullberg icke tagit någon befattning. Derefter hade frälsebönderrna i Högestads, Bromma, Säfvestads, Borrie och Baldringe m. fl. socknar inledts i rörelsen genom pigan Mätta Mårtensdotter från Säfvestad. Han hade hållit ett par sammanträden med bönderna. Det arvode han i dessa orter erhållit kunde han icke uppgifva till beloppet. Mätta hade hufvudsakligen ledt förhandlingarna, och Tullbergs verksamhet innkte sig till att uppsätta åbooch skatterättsningarna. I Bleniorps och Söfde socknar hade fö hållandet varit enahanda, men der hade icke Mätta, utan drägen Hans Jönsson från n:o 6 Hedeskogo varit mellangåen de, och för Bjä eskog och Iledeskogasocknar hade en person vid namn Per Persson varit böndernas budbärare hos Tullberg. Derjemte hade Tullberg löst jordeboksutdrag för några bönder i Balkåkra socken. I allmänhet hade saken tillgått så, att Tullberg i kammarkolleginm utlöst socknevis upprättade jordeboksutdrag, som afsändts till socknarne för att påses, hvarefter, och sedan Tullberg bekommit förtekningar på de hemman, å hvilka åbooch skatterätt skulle sökas, han uppsatt och befordrat ansökningarna derom. Tillfrägad, huruvida Tullberg tillstyrkt frälsebönderna att, medan dessa s. k. kameralmål påginge, undandraga sig uppfyllande af sina skyldigheter, förlarade T., att frälsebönderna under Rönneholm först började upphöra med arrendeoch öfriga skyldigheters utgörande, utan att Tullberg derom haft kännedom, och bade det varit hans äsigt att, då några bönder från Röddinge socken blifvit, såsom förklarande parter i lagsökningsmål angående utgifvande af arrende sistl. sommar, inkallade till förhör i Malmö landskansli för att påse och närmare yttra sig öfver de af dem i förklaringarne gjorda förnekanden, tillråda dessa bönder att vid kansliförhöret icke neka till sina namnteckningar, men T. hade vid samma tid blifvit insatt i bysättningsbäkte. Malmqvist hade i allmänhet, så länge han lefde, tillstyrkt bönderna att treds Tullberg deremot hade städse öfverlemnat derna sielfva att bestämma. om de borde erkänna