Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1869, sida 2

med spanska fartyg i afseende på hamnoch skeppsfarts-afgitter. Grundsatsen om offentlighet vid domstolsförhandlingar är ännu icke utförd hvilket haft till följd, att man om processen angående mordet af guvernären i Burgos icke fått erfara annat än den slutliga domen. Likväl har justitieministern Romero Ortie antydt åtskilligt härom, då har försvarade regeringen för det den icke utfört särskiljanget mellan stat och kyrka Han yttrade nemligen, att orsaken till regeringens förfaringssätt vore, ,att kyrkar i fall af ett sådant särskiljande skulle kunna vinna en för friheten farlig öfver makt. I talet yttrade han äfven; ,Samma skäl som förmått regeringen att utvis jesuiterna, nemligen den allmänna opinionen och revolutionsjuntornas framställningar härom, ha äfven verkat för undertryckandet af den helige Vincentii orden, hvilket sällskap måhända skulle kunna lemna rigtiga upplysningar om blodsgerningen i Burgos-. Bland guvernörens i Burgos mördare hade nemligen äfven befunnit sig tre medlemmar af det nämnda sällskapet Det klerikala partiet är ytterst förbittradt på ministern för dessa yttranden. I en korrespondens från Paris påstås, att hertigen af Montpensier skulle vara i Madrid för att der underhandia med provisoriska regeringen. AMERIKA. Den 4 dennes aflade Ulusses Sydney Grant i. Washington embetseden som president i Förenta Staterna, och Andrew Johnson har lemnat det hvita huset för att lemna plats åt sin efterträdare. Grant är den adertonde presidenter i ordningen. Ceremonien vid edens afläggande af presidenten består i en procession till det s. k. kapitolium, vid hvilken den nye presidenten åtföljes af regeringsmedlemmarne, de närvarande embetsmännen, m. fl. Eden aflägges för öfverdomaren, hvarefter den nye presidenten håller tal. Om aftonen är stor ,,inaugurations-bal. För att förhöja dagens glans bruka en mängd deputationer från unionens serskilda stater inträffa för att helsa presidenten och deltaga i festligheterna. Den dag, då en president tillträder sitt höga embete, är Washington alltid uppfylld af främlingar; säkerligen har detta nu mera än förr varti fallet, enär förväntningarne och spänningen voro större, än de varit vid många föregående presidentombyten. Det har hell säkert icke blott varit nyfikenheten att se huruvida Grant och hans politiske motståndare Andrew Johnsen skulle i samma vagn resa upp till kapitolium, eller om det ryktet varit sannt, som påstått, att Grant önskat blifva befriad härifrån. Det har visserligen ej varit förväntan om, att det skulle komma till stormande bifallsdemonstrationer för Grant och yttrande af missnöje mot den afgående presidenten; utan det var ganska bestämdt väntan att erhålla vigtiga upplysningar angående Grants framtida politik och förteckningen på de nya ministrarne, som den 4 dennes kom hela den stora republiken att fästa sing blickar på Washington. Före tillträdet till sitt höga embete hade Grant — i motsats till sin alltför språksamme företrädare — iakttagit sträng tystnad i afseende på sina framtidsplaner och på de män, med hvilka han ämnade omgifva sig. För första gången fällde han några uttryck om sitt regeringsprogram, då en deputation från kongressens begge afdelningar med senator Morton i spetsen den 13 Februari bragte honom det officiella meddelandet om, att har var vald till president. Morton tillade, att generalens val hade väckt tillsredsställelse i he la unionen, samt att det var befolkningens öfvertygelse, det den nye presidenter i sin upphöjda ställning skulle utveckl: samma energi, oegennytta och patriotism som hittills utmärkt han offentliga bana samt att han under sin verksamhet kunde räkna på hela nationens understöd. Gran svarade, att det var hans fasta beslut at troget och samvetsgrannt utföra sin em. betspligt, samt att han specielt var genom. trängd af öfvertygelsen om nödvändigheten af en ärlig och lojal finansförvaltning Till sina ministrar skulle han kalla män som med allvar genomförde ett sparsamhetssystem och hvilkas stränga rättskaffenhet landet kunde förlita sig på. Om embetsmännen i de serskilda grenarne al förvaltningen icke tillfredsställde hans fordringar i denna riktning, skulle han oförtöfvadt afsätta dem, och skulle lika litet fästa personligt afseende vid dem, han sjelf utnämnt, som vid dem, hvilka erhållit sina tjenster af hans förettädare. Det hade först varit hans afsigt att uppgifva de nya medlemmarne i kabinettet på den dag, då han officielt mottog utnämningen till president. men han sade sie cadan