Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1869, sida 2

jag gerna, för att framträda för nationen med något afgörande, med ett slag ,,kröna verket; jag ville gerna göra detta för att aldrig mera komma tillbaka dertill; ty det är för mig — och framför allt för landet — maktpåliggande att bestämdt veta i hvilken riktning man skall framgå. Man måste bestämdt påpeka målet, för att det icke skall få utseende af, att det år för år aftvingas mig eftergifter. Rouher infann sig icke till hagon sammankomst med Ollivier, oaktadt att kejsaren för denne sistnämnde hade yttrat önskan om, att de trädde i underhandlingar med hvarandra. Som man kanske minnes, hade hela ministeren just då inlemnat sin afskedsansökan; men redan en vecka derefter visste man, att ministeren beslutat sig för att införa de nya reformerna, att tala för dem i lagstiftande församlingen och derefter utföra desamma. Rouher yttrade i ett höfligt bref till Ollivier, att denne var upphofsman till en del af dessa reformer; men efteråt, sedan ministerens ställning var betryggad, skref han ett annat, visserligen icke mindre höfligt bref till Olivier, men i hvilket det dock finnes något af en statsministers-ton till en deputerad, hvilken han vill komplimentera från kabinettet. I en korrespondens från Paris heter det: Man har lagt Hausmann följande ord i munnen: ,Ce petit Thiers! Au moins jai båti des maisons que peuvent logs les parisiens, moi! Tandis que lui, il a bäti des fortifications qui ne sont bonnes quwå demolir! Ännu ett par sådane bons-mots och seineprefekten skall åter blifva populär; ty Thiers lärer välicke numera kunna inbilla någon, att de mycket omtalade besästningarne, hvilka äro fullkomligt onyttiga och för resten aldrig dugat, voro anlagda mot yttre fiender. SPANIEN. Den i Madrid utkommande Imparejal säger: ,I cortes-majoritetens församling skall thronkandidaturen alldeles icke blifva bragdt å dane. Regeringen och denna majoritet äro eniga om nödvändigheten af att först rådslå om författningen. Krigsministern general Prim har utfärdat en förordning, hvarigenom den summa, som betalas för befrielse från militärpligt, nedsättas från 8,000 till 6,000 realer. Den franska , Moniteur meddelar ett telegram från Madrid, enligt hvilket erkebiskopen af Granada blifvit öfverfallen på trappan utanför den dervarande katedralkyrkan. Han säges hafva blifvit svårt sårad. Af berättelserna om en socialistisk rörelse i Barcelona framgår, att bitterheten bland den dervarande arbetarebefolkningen Å Å kommer deraf, att kommunalstyrelsen skall inställa flera af stadens allmänna arbeten. Någon omedelbar politisk tendens ligger icke till geund för dessa oroligheter, så vida icke — som det från några håll påstås — det skulle vara den republikanskt sinnade kommunalstyrelsens afsigt att bereda den monarkiska cortesmajoriteten svårigheter genom arbetarebefolkningens uppretande. Gaceta meddelar nu ordalydelsen af marskalk Serranos tal i cortesmötet den 24 Februari. Enär detta tal innehöll mycket bestämda yttranden om marskalkens afsigter återgifva vi de märkligaste ställena deraf. ,Viljen I veta — frågade han — huru jag uppfattar de rättigheter, I hafven lemnat mig? Jag uppfattar dem som en redlig tjenare af fäderneslandet, som en vördnadsfull verkställare af denna församlings vilja. IIvartill prärogativer? Hvartill veto? Hvarigenom utöfva detta? Hvartill sanktioner? På hvilken lag? Finnes det någon enda menniska, som skulle kunna vara tokig nog att tänka på att förklara krig eller sluta fred, utan att cortes visste något derom? Skulle pennan icke falla honom ur handen, om han skulle underteckna vigtiga dokumenter utan att först hafva rådplägat derom med landets suveräna auktoritet? Af alla de företrädesrättigheter, som den högsta statsmakten besitter — den vare nu monarki eller republik — hafven I icke åt mig uppdragit någon enda, och om I viljen göra det, skulle jag afslå denna ära och icke mottaga densamma. Veten I, mina herrar, hvarföre det är omöjligt, att vi ett enda ögonblick skulle kunna befinna oss i en tvetydig ställning? Af det skäl, att den exekutiva makten befinner sig gentemot sin offentliga, berättigade och legala anklagare, minoriteten, samt gentemot sin oböjlige och obeveklige domare, majoriteten. Huru skulle ett falsarium här vara möjligt? Hvilket skäl kunde man här hafva att oroas? Jo, måhända den persons obetydlighet som öfvertasit detta stora värf! Jag besvär Er att — om I finnen en person, som har större förmåga, som understödjes af en bättre vilja och har bättre afsigter än jag, kort sagdt: en man, som bättre än jag förtjenar Edert förtroende — rent.ut säga mig detta, och jag skall då vara den förste att för Er föreslå förändringen. Jag ämnar qvarstanna på denna post, så länge jag kunde vara till nytta; men jag har alldeles inga personliga afsigter. Den största lycka, nationen kunde bereda mig, skulle vara att så snart som möjligt ätersända mig till mitt hem, sedan jag troget uppfyllt min pligt och tjenat fäderneslandet efter bästa förmåga, Tusen tack, mina herrar! Jag hoppas att för den tid, I åt mig anförtrott denna hedrande ställning, skall oppositionen visa sig skonsammare mot mig och majoriteten fastare än någonsin. Jag ämnar icke att på denna plats qvarstanna en enda dag längre, än mitt fäderneslands intressen krälva. Den officiella tidningen offentliggör tredepecher från den spanske kolonialministern Ayala, enligt hvilka holländska, engelska och svenska fartyg, under förutsättning af r