Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1869, sida 2

anledning af Preussens förvånande framgång och maktutvidgning — hade kejsaren efter samråd med Rouher och Walewski beslutat göra åtskilliga liberala eftergifter, hvilka gåfvo anledning till det bekanta öppna brefvet af den 19 Januari, om hvilket Olliviers nyligen utgifna broschyr vänder sig. Tillika lät grefve Walewski kalla Ollivier till sig och erbjöd honom kultusportföljen. Men vi kunna härefter låta broschyrens författare sjelf förtälja sina samtal med Walenski, sin audiens hos kejsaren och slutresultatet af dessa förhandlingar. Mot slutet af December 1866 — säger Emil Ållivier — mottog jag ett bref, i hvilket grefve Walewski bad mig komma till sig för att tala med honom om förändringar i lagstiftande församlingens arbetsordning. Den 31 var jag i hans kabinett. Lojalitet var det framstående draget i Walewskis karakter. Han var en hedersman i ordets fulla betydelse; man kunde lita på hans ord, och den han räckte handen, behöfde icke frukta för någon tvetydighet eller falskhet. Hans värdighet urartade aldrig till stolthet, likalitet som hans godhet till svaghet. Ian förstod att draga sig tillbaka från regeringen och förmenade icke, att trohet mot fursten kunde fritaga någon från troheten mot sig sjelf. stället för att tala om arbetsordningen sade Walewski mig, att han liksom jag vore öfvertygad om, att kejsardömet icke kunde hålla sig eller befästas utan frihet, samt att kejsaren var af samma mening oah derföre beslutat vidtaga följande åtgärder: ministrarnes förpligtelse att som regeringskommissarier infinna sig i lagstiftande församlingen; upphäfvandet af statsministören, eller dess inskränkning till den förra verkningskretsen; adressens ersättande af interpellationsrätten; ett dekret, genom hvilket, under bibehållande af den nuvarande pressregimen, tidningars undertryckande gjordes beroende af vissa garantier samt af statsrådets intervention. Han slutade med orden: ,,Men för att allt detta skalllyckas, måste Ni hjelpa oss. Jag svarade honom: Hvad Ni här föreslår, står visserligen icke på mitt program, men det syf ar åt samma håll, och jag är derför beredd att understödja Er. Walewski erbjöd nu Ollivier i kejsarens namn undervis :ingsportföljen och den dermed åtföljande förpligtelsen att i lagstiftande församlingen uppträda som regeringens talare. Cllivier begärde betänketid. Redan dagen derpå skref han emellertid ett bref till Walewski, hvaruti han förklarade sig beredd att mottaga portföljen på följande vilkor: 1. återtagandet af armfåorganisationsförslaget, hvilket hade väckt allmänt ogillande; 2. atskaffandet af art. 44 i författningen samt ett erkännande af, att en minister tillika kunde fortsätta att vara deputerad; 3. uppgifvandet af den arbiträra myndigheten i pressangelägenheter och ett lagligt ordnande af pressens ställning. Walevski förklarade sig ,i princip enig med dessa fordringar och meddelade t. o. m. Ollivier, att armeförslaget till hälften var uppgifvet; endast väntade han, att afskaffandet af art. 44 icke blef gjordt till ett absolut vilkor. Den 6 Januari skref Ollivier emellertid på nytt till grefven: ,, Allt har varit så öppet emellan oss, att jag anser för min pligt säga Er, att jag etter många öfverläggningar och noga betänkande icke bestämdt kan besluta mig för att som undervisningsminister understödja kejsaren i de af honom förberedda reformerna; som deputerad skulle jag deremot lemna honom min fulla medverkan. Som jag sagt Er, är mitt inträde i kabinettet icke nödvändigt, enär en fackminister icke kan påtrycka ett kabinett någon bestämd prägel. Walewski motsade honom häruti, men Ollivier vidblef sitt beslut, och det blef nu aftaladt, att denne skulle hafva audiens hos kejsaren, hvilket äfven skedde den 10 Januåri. , Man har — anmärker Ollivier — gjort sig en oriktig förestä ning om kejsarens person; man anser honom mörk och obeveklig, och så visar han sig verkligen vid offentliga fester. I hans kabinett är hans utseende deremot helt annorlunda och mera tilldragande, och ehuru han aldrig uppgifver en viss tillbakadragenhet, är hans mottagande likaväl hjertligt och utmärker sig genom en rättframhet, som rörer, och en höflighet, som intager. Han är icke intagen af förutfattade meningar, och man kan säga honom allt, till och med det som strider mot hans åsigter, förutsatt att man uttrycker sig på ett lugnt sätt och med sympati för hans person. Sedan alla principfrågor voro uttömda — sortsar författaren — sade kejsaren till mig: ,,Och hvad Er sjelf angår, synes det således, som om Ni icke hade lust att inträda i kabinettet ? — Det är sannt, Sir, svarade jag, jag måste bedja Eder icke fordra detta af mig. — ,,Jag utvecklade för honom derefter mina skäl och framhöll, att så länge han hade en sådan man som Rouher i sin tjenst, behöfde han ingen annan. Dessutom skulle min medverkan, som jag närmare förklarade, vara så mycket betydelsefullare, ju mera sjelfständigt jag utötvade densamma, och ju mindre man kunde se tillfredsställandet af en personlig ärelystnad i min beredvillighet. Kejsaren svarade mig: ,Edra skäl äro alltför goda, för stt jag skulle kunna göra någon invändning deremot; Jag är af samma mening som Ni och lemnar Er fullkomlig frihet. Etter att hafva talat med kejsaren, hyste jag icke det ringaste tvifvel om hans uppriktighet; ty om han, som man påstått, velat leka med min lättrogenhet, skulle han icke på detta sätt hafva lemnat mig min frihet; han skulle då hafva behållit mig under några månader och först kastat mig åt sidan efter att hafva gjort mig oskadlig genom att inför den allmänna meningen låta framställa mig som servil. Listen spelar visserligen sin roll i statsangelägenheter, men icke så mycket, som de utanför stående tro; inkonseqvenserna och svagheten äro långt större. Följande dagen sände Ollivier kejsaren en skrifvelse, innehållande en resumå af det som under deras samtal var afhand adt. Den 12 Januari mottog han genom kejsarers sekreterare Pietri ett egenhändigt svar från kejsaren, hvari det heter: Var öfvertygad om, att det, som håller mig tillbaka, icke är någon förkärlek för mina prerogativer, utan fruktan för att beröfva mig sjelt medel till att återgifva åt detta af så många politiska passioner härjade land den väsendtliga grundvalen för hvarje frihet. Hvad pressen angår, så kunna de farligaste artiktar undgå hvarje dom och de POST dn AP a Rn hag TT