Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1869, sida 2

hafva funnit, att det skulle vara klokare att vänta dermed, intilldess ministrarnes val bekräftats af senaten. Han visste, att om han förut uppgaf sina ministrar, skulle de serskilda partierna börja utöfva en påtryckning på honom för att om möjligt åstadkomma förändringar i kabinettet, dels af politiska skäl, och dels afpersonliga konsiderationer. Han skulle endast läta sig leda af sina egna tankar om de egenskaper, som voro nödvändiga för hans blifvande ministrar. Grants taf vid detta tillfälle — det längsta han någonsin hållit — gjorde ett så godt intryck på alla medlemmarne af deputationen, att till och med den ende närvarande demokraten, senatorn Pruyn från Albany, försäkrade presidenten, att hans parti visserligen vore af olika mening med honom i rekonstruktionsfrågan, men att det likväl skulle understödja en sträng rättskaffens och sparsam förvaltning. Sedan denna deputation lemnat Grant, inträffade en mängd politiker och kongressmedlemmar för att lyckönska honom. En korrespondent framhåller såsom betecknande för Grant, det han mottog demokraterna på ett lika vänligt sätt som republikanerna, hvilket uppfattats så, som vore det hans afsigt att så mycket som möjligt hålla sig utanför partierna. Så väl af förenämnde tal., som af det i Lördagens telegram meddelade vid hans iliträde af presidentskapet, erfar man med säkerhet, att han med stränghet skall motbeta den korruption i förvaltningen, som under de sednaste åren i en oroande grad tagit öfverhand. Det är särskildt vid upptagandet af skatterna, som de mest storartade bedrägerier kommit i dagen. Kolossala underslef ha blifvit upptäckta i afseende på skatterna på whisky, tobak och mångfaldiga andra, inhemska produkter. Det förefinnes en mängd hemliga illskaper (rings) till ömsesidigt understöd vid dessa bedrägerier, hvilka varit så vidt utgrenade, att de gjorde skattelagstiftningen helt och hållet illusorisk. Grants stränga och hotande uttryck den 13 Februari hade hos dessa sällskaper injagat stor skräck. En korrespondent meddelar, att man för kort tid sedan i Newyork kommit underfund med en ny ,ring af bankirer, som gick ut på att bedraga staten på den taxa, som är satt på bankernas kapital. En af dessa banker hade den ena månaden efter den andra på skattelistorna uppgifvit sin egen status med vintet kapital, och då uppbördsmännen begärde så veta, huru denna bank utan stera kapital kunde utföra vissa mycket storartade penningeaffärer, svarades: ,vi låna pengark. ,Huru mycket lånen I? — 500,000 dollarsk. — Af hvem?t — Firman består af två bröder, William och John, och svaret från John lydde så: Jag har lånat 250,000 dollars af William, och William svarade: Jag har lanat 250,000 dollars af John. I Maryland lära statens finanser lidit utomordentliga förluster genom bedrägerier af liknande beskaffenhet. Om det lyckis Grant att med roten upprycka detta oida, skall han redan härigenom förvärfva sig stora förtjenster af landet. I intetdera af talen den 13 Februari och 4 Mars har Grant yttrat något om sin utrikespolitik. Hans vänner, republikanerna, påstå, det han hatar England, samt att han skall begagna Alabamafrågan för att tukta detta land med vapenmakt; men Förenta Staternas ambassadör i London, Reverdy Johnson, försäkrar motsatsen. Hvad för öfrigt den utrikes politiken angår, så är det fullt säkert, att både republikaner och demokrater äro fullkomligt eniga i sträfvandet efter att utsträcka unionens välde så långt mot söder som möjligt, samt att strängt häfda Monroedoktrinen. Det är icke allenast den vestra kontinenten som eftersträfvas, utan den amerikanska örnen vill äfven utbreda sina vingar öfver alla ögrupperna på begge sidor om Amerika. Med den öppenhjertighet, som ingenstädes i verlden så gifver sig tillkänna som bland kongressens medlemmar i Washington, tala folkets representanter om annexionen af Cuba, Portorico, Domingo, Sandwichsöarne, kort sagdt: allt land, som finnes mellan Amerika och Europa. Förslager inlemnas och resolutioner föreslås, i hvilka läran om ,, Amerikas otvifvelaktiga kall (manifest destiny) på det kraftigaste framluälles. I representanternas hus förklarade deputeranden Spalting nyligen: ,,Om den allvisa försyaen någonting bestämt, så måtte det väl vara, att hela den nordamerikanska kontinenten och alla de närgränsande öarne tillhöra Förenta Staterna. General Butler har mångfaldiga gånger förklarat. att Antillerna och Sandvichsöarne — — — 1 1 12