Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1869, sida 2

var afsedt, måtte varit en på sin tid och ort ganka betydande personlighet, som hade rätt mycket itt etterse och bestyra om. Ty icke nog dermed, itt han skulle förestå hela ekonomien på en så vidlyftig possession som Leckö samt dertill på Höjentorp och åtskilliga gårdar uppe i Svealandet, hvilket sannerligen icke vill säga så litet; han skulle äfven vara i grefvens ställe tillstädes på alla ting, stämmor, marknader m. m. i grefskapets tre härader, äfvensom på Lidköpings rådhus; skulle befordra alla afsagda domar till verkställighet; hafva uppsigt öfver Lidköpings stad och gå dess magistrat tillhanda i allt möjligt; hafva tillsyn öfver presterskapet och skolorna, särdeles den i Lidköping; tilldela prester, skollärare, vice häradsböldingar, nämndemän m. fl. deras löner. Äfven skulle han hafva inseende öfver den då pågående ombyggnaden af Warnhems klosterkyrka, som verkställdes af en viss magister eller mäster Mathias, och öfver byggnaden af ett hus, som grefven ämnade låta uppföra i Göteborg. Det har varit ett gemensamt öde för alla gunstlingar, att ju högre de blifvit upphöjde, desto strängare hafva de efter sitt fall blifvit af allmänna opinionen bedömde. Så äfven med grefve Magnus. Emellertid finna vi af ifrågavarande aktstycke, att — hurudan han än varit, såsom politisk personlighet betraktad — så var han åtminstone en god herre för sina underhafvande. Se här några bitar derutur: ,,Uti ekonomien skall han — nemligen Thore Ollonberg — vara förpligtad våra räntor och inkomster samt egor och lä genheter så vårda och disponera, att af grefveskapet nu åtminstone den summa måtte uppbringas, som det varande under hans arrende inbringat hafver; dock skall han emot bönderna icke annat än rättvisa, beskedenhet och miskunsamhet tesmoignera; dem med deras utlagors körslor i oföre icke betvinga, då icke nöden så fordrar. Handhafva allmogen vid det, som med den nu är förafskedadt, och der framdeles någon annan afhandling behöfver att göras, han då sådant på stämmor må uträtta, och af häradshöfeingen verificera låta . . . Han skall icke heller låta allmogen besväras med det olideliga skjutsandet, utan deröfver hand hålla, att ingen må få bondens häst eller hion till att rida eller bruka, utan för penningar, såsom hos gästgifvaren. När utskritningen sker, skall han enkors, faderlöse barns, gamle mäns och deras, som störste landtbruken och minsta hjelpen hafva, drängar förskona, och knektar — dåtidens benämning på soldater — utur skalkehopen utsöka låta. Instruktionen är daterad Leckö den 8 Sept. 1654, af grefve Magnus egenhändigt underskrifven samt med hans stora, väl bibehållna sigill försedd.