Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1869, sida 2

hufvuden närmare intill hvarandra. Om nu de spelande bönderna hade föranledt det, eller om Cornelia under sin andlösa spänning ej förmått att beherrska sina rörelser; allt nog, de talade derefter blott i hviskande ton, så att Cornelia ej längre förmådde uppfatta ett enda ord af deras samtal. Till sist, sedan de under en halftimma suttit fördjupade i ett ifrigt samtal och tycktes hafva fattat ett afgörande beslut, blefvo deras röster åter högre. — Vi träffas således vid stenkorset, sade Theodor, i det han gjorde en rörelse för att afsluta sammankomsten, — och det står fast att du blir min sekundant? — Ja, men du måste skaffa mig medel att komma dit ut. — Jag skall i morgon eftermiddag skicka en vagn, som afhemtar dig här. Men en sak; har du sådana kläder att du ståndsenligt kan visa dig på mötesplatsen? Du förstår mig, vi måste imponera på pojken, och ej en rynka på din drägt bör förråda brist eller armod. — Var lugn; hvad jag inte har, skaffar jag mig; du sjelf skall knappt känna igen mig. Hvem skall sekundera Fortis? — Det vet jag inte och bryr mig inte heller derom; jag tänker ej medtaga någon läkare; det vore öfverflödigt. Om Fortis medför en kirurg, så är det hans sak. Gör dig nu förtrogen med din roll, ty du är den af hvilken det mest beror, om vårt förfarande skall göra behörig verkan. Vid denna förmaning log Magnus betydelsefullt och tog sitt glas. — Lycka till en god utgång, sade han, och sedan han tömt den rusgifvande dryc