Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1869, sida 2

zer ett nytt förslag i öfverensstämmelse med nu uttalade äsigter. Finansministern hr af Ugglas betonade ytterligare hvad statsrådet Berg förut yttrat. Ilan ville j undersöka skälet för reservanternas framställning, men anmärkte att det väl var klart för hvar och en, hvilken skillnad det är emellan att få använda gräntan af ett kapital eller att vid förefalande behof kunna disponera hela kapitalet. Hr v. Schultzenheim, påstod att konseqvenserna af regeringens ombytta äsigt framkallat reservanternas framställning. Då nu emellertid första kammaren redan afslagit utskottets betänkande och derigenom äfven förklarat sitt ogillande af det steg regeringen tagit, återstod för andra kammaren ej annan utväg, för att åtminstone främja lösningen af frågan, än att bifalla utskottets förslag och sätta sitt hopp till den gemensamma voteringen. Hr Bergström visade att fonden tillkommit på grund at aftal, och hade tal. alldeles icke blifvit öfvertygad af den bevisning i afseende på ordinarie skatternas natur, som den småländska representanten i sitt försök att tolka grundlagen åstadkommit. Frågan härom är ännu oafgjord bland de i statsrätt mest hemmastadde. Hr Posse hade talat om misstroende och sådant hyste verkligen talaren, Han hade alldeles icke något förtroende, icke det minsta. Vilkoret för att han skulle biträda reservanternas förslag vore, att kreditivet gjordes beständigt och att dess summa på öret bestämdes i grundlagen. Såsom skäl för detta misstroende, yttrade tal., torde vara tillräckligt att erinra om hvad som föreföll vid förra riksdagen. Hrr Hedlund och Alströmer yrkade äfven bifall till utskottets förslag. Hr Carl Ifvarsson hade endast af sparsamhetsskäl (nu såsom alltid!) anslutit sig till reservanternas åsigt; han ville ej göra något särskildt yrkande, utan öfverlemnade åt en hvar att efter egen öfvertygelse fatta sitt beslut.(!) Hr Gripenstedt, som helst skulle sett att regeringen, för det af Upsala-representanten anmärkta skenets skull, ej framkommit med detta törslag. kunde dock ej annat än gilla grunderna derför, sådana de af tvenne regeringsledamöter blifvit för kammaren fastställda. På samma skäl, som af flere föregående talare blifvit anförda, yrkade denne talare bifall till utskottets betänkande. Hr C. A. Larsson var af samma åsigt som reservanterna, men vllle nu yrka bifall till utskottets förslag, för att få frågan afgjord genom gemensam votering, sedan första kammaren, sin vana trogen, äfven nu genom sitt beslut beröfvat statskassan en inkomst, hvilken för närvarande vissergen är ganska obetydlig, men i en icke aflägsen amtid kommer att uppgå till ett ganska betydligt belopp. Tal. uppmanade reservanterna och dem, som understödt dessa, att förena sig om utskottets mening. Den långa debatten var bärmed afslutad och utskottets förslag blef utan votering godkändt.