Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1869, sida 2

— Ja, men endast genom en lycklig slump. — Och Gabriele, hur visade hon sig? — Som vanligt, full af list och ränkor, samt alltjemt i onkels öron. Gubben tycks nu mindre än någonsin kunna lefva utan henne, och Fortis behandlade han så, att man verkligen kunde tro honom vara hans son, — om vi inte kände förhållandet. Jag är öfvertygad om att den namnlöse tiggaren blir oss föredragen, och giftermålet kommer ganska lägligt för gubben för att derigenom lemna sina båda knähundar hvad han tänker undandra oss. — Då vore det på högsta tiden att kasta en bomb emellan dem! anmärkte Magnus i sin ifver så högt, att bönderna några ögonblick sågo bort mot honom, hvarigenom han manades till försigtighet; — mot det oberättigade hittebarnet kunna vi tillåta oss allt, mot vår kusin Gabrieles make eller trolofvade deremot intet, om vi ej vilja skaffa oss fan på halsen. — Just så tänkte också jag, och derför gör det mig desto större nöje att kunna meddela dig, att förlofning och bröllop borde firas redan i morgon, om det skulle vara en anförvandt till oss, mot hvilken vi i öfvermorgon tillåta oss några artigheter. — För fan. Jag trodde inte att krisen förestod så snart! utropade Magnus ötverraskad, — min plan tycks således inte ha varit så oäfven. — En utmärkt plan, min kusin, svarade Theodor med ett fiendtligt uttryck, — så utmärkt, att jag möter Fortis i öfvermorgon bittida klockan nio i Hainselderskogen vid stenkorset.