Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1869, sida 2

met, der endast fyra landtmän befunno sig som gäster. De sutto omkring ett ekbord och spelade kort. Mellan dem stodo tomma glas, och en stark spritlukt, som blandade sig med den täta tobaksröken från deras korta pipor, antydde att de hängåfvo sig åt alla de njutningar, som kunna förenas vid ett spelbord. Då Cornelia inträdde, brydde ingen af dem sig om att se upp. Deremot reste sig bakom disken en ung pojke i skjortärmarne, hvilken synbarligen hade tagit sig en tupplur. Men så snart han endast såg en torftigt klädd bondqvinna framför sig, sjönk han tillbaka i sin beqväma ställning, och i det han gnuggade sig i ögonen med knogarne, frågade han långsamt hvad hon önskade. — En toddy, svarade Cornelia, — det vill säga om varmt vatten är till hands, annars nöjer jag mig med en bäsk, tillade hon och lade betalningen för det begärda på disken. — Varmt vatten finns alltid, svarade pojken och höll ett drickesglas under kranen till en vid väggen fastsatt blecklåda, under hvilken en spritlåga brann; — dåligt väder i dag, fortfor han isin sömniga ton, i det han blandade socker och rhum i det varma vattnet, — svårt för folk från landet, som ha en lång väg att gå. — Jag behöfver inte gå, svarade Cornelia med den bredaste landtdialekt. — Jag vill vänta på mitt folk här; de äro jvar i stan, men komma hit om en halfimma. — Plats nog här, svarade pojken gäsvande, hvarefter han med utseendet af m upptröttnad satte sig ned på sin gamla