i mankomsten å landtbruksakademien hindrad a oafbrutet närvara). Tre hufvudfrågor uppställdes till diskussion oc hvar i sin ordning föredrogos. Den första frågan, som rörde, huruvida de b: efnor, som hädanefter byggas norr om Mälare borde byggas af staten eller genom ett eller fler bolag på entreprenad, för statens räkning ellc mot räntegaranti, afgjordes till förmån för banor nas byggande på entreprenad, sedan generaldirek -tör Troilius deremot framställt några anmärknin 5Sår, som hrr Heijkenskjöld och Reutersvärd sökt gendrifva. Den andra frågan, som rörde, huruvida smal sbårisa eller bredspåriga banor borde byggas nor om Mälaren, blef — sedan likväl först Upsala Gefle-vägen såsom icke tillhörande det område som deltagarne i mötet representerade, blifvi lemnad å sido, och sedan man beslutit att de mellan Stockholm och Vesterås föreslagna bana borde blifva bredspårig — afgjord till förmån fö de smalspåriga, som genom sin lägre anlägg ningskostnad lemnade tillfälle att på jemförelsevi kortare tid och större territorier utsträcka jern vägskommunikationernas väsendtligaste fördelar likväl med det amendement af frih. Tersmeden att smalspåriga banor borde byggas, ,der sådans för trafiken ansågs tillräckligaDen tredje punkten, att inhemsk jernvägsmateriel företrädesvis borde användas, antogs utar långvarig meningsskiljaktighet. Sedan sålunda dessa ur grefve Sparres motior hemtade hufvudmoment blifvit afgjorda, skred man till granskning af ett af friherre Schulzenheim framlagdt förslag för bergslagsbanornas utlägguing. Kartor och jemförande kostnadsförslag framlades, och började nu diskussionen om detta förslag, som af frih. Schulzenheim nu formulerades på följande sätt: 1. Antages en bansträckning Storvik-Avesta förbi Norberg till Vesteräs, smalspårig? 2. Antagesen bana Falun-Siljan-Ludvika-Frövi, smalspårig? 3. Bör icke en iernväg Ludvika-Uttersberg ingå i norra stambanesystemet, smalspårig, allt under förutsättning af att hufvudbanan Stockholm-Vesterås-Köping göres bredspårig? de framlagda jernvägskartorna voro såväl de af stadsfullmäktige i Stockholm som de af grefve Sparre föreslagna jernvägsritningarna utförda, och meddelades till bevisande jemförelse af de olika riktningarna åtskilliga kalkyler och kostnadsberäkningar. Efter en långvarig och liflig diskussion, hvarunder hr J. Andersson i Jönvik framställde, med företeende af karta, men utan kostnadsberäkning, ett förslag, i det närmaste öfverensstämmande med det s. k. Murenska, eller en bana UpsalaSala-Storvik med bibanor till Vesteräs och Norberg, beslöto de närrarande att till en annan dag uppskjuta beslutet om, hvilka jernvägssträckningar kunde vara för bergslagerna fördelaktigast och sålunda af bergslagsrepresentanterna kunde antagas och försvaras, hvartill kallelse skulle utfärdas, då de närvarande gifvits tillfälle att taga noggrannare kännedom om de förslag och kalkyler, som nu blifvit förelagda. Sedan de wär. varande till öfverstelöjtnant Nisser och friherre Schulzenheim uttalat sin tacksamhet för deras åtgöranden i saken, åtskiljdes samlingen kl. omkring 10. i — Musik. Hr Arnoldsons i Ladugårdslandskyrkan förl. Måndag gifna konsert var till trängsel besökt och i öfrigt särdeles lyckad. Glucks ouvertyr förberedde och inledde på ett ståtligt sätt I den vackra musikfesten. Pilgrimssång af van Boom j och Ave Maria af Cherubini, sjungne af en musikälskarinna, begåtvad med vacker altstämma, utgjorde derefter i förening med hr F. Södermans violoncelle-solo angenäma momenter före det storartade v. Beethovens oratorium, ,, Kristus på Oljoberget, hvilket utfördes med synnerlig musikalisk omsorg och gjorde en förträfflig verkan i det ståtiga templet, som efter sin restauration ej synes i ringaste mån förlorat sina utmärkta egenskaper som musikrum. Vi hafva ock sällan, yttrar D.-B:s musikreferent O. B., bört fru Michaålis sköna stämma å utvecklas i full glans, som nu i de herrliga Beeovenska tonerna, fyllande de höga hvalfven med välljud. Äfven hr Arnoldsson lemna vi all heder åt våde uppsattning och tolkning af det maktpåligsande partiet (Kristus). Körerna, ehuru korta, iro dock af stor vigt; de utfördes med lif, kraft ch precisioa samt bidrogo icke obetydligt till det telas framgång. Orkestern, på hvilken så mycket detta mästerverk beror, skötte sitt kall förträffigt, dertill manad af sin skicklige dirigent, kapellnästaren Norman, hvilken visade sig, nu som allid, kunna med lugn och kraft beherrska det muikaliska momentet i sin mest vidsträckt polyI ona mening, samt äfven fint ledsaga solisten i dess ninsta enskildheter.