Stälshng. Landthushällningsmötet. Vid sammanträdets början, ki. 7 i Tisdags afton, justerades protokollet för föregående dag. Grefve K. Posse väckte motioner: I:o derom att, för ett bättre ordnande af fastighetskrediten, en komitå af 3 å 5 personer måtte utses för att utarbeta och framlägga förslag med särskildt sästadt afseende å bildande af inteckningsgarantiföreningar för jordbruksfastigheter; 2:0 att möten, i enahanda syfte som det nu församlade, må komma att sammanträda hvarje år första Onsdagen i Oktober månad; 3:o att, då detta möte vore att betrakta som en förberedande sammankomst, ytgare ett möte må samlas instundande höst; 1:0 om ersättning åt mötets medlemmar; samt 5:0 att, till bestridande af dessa m. fl. utgifter, måtte å de till hushallningssällskapen inflytande andelar i bränvinsutskänkningsmedlen anvisas ett årligt belopp, stort 5,000 rdr. Då härefter fråga förekom om de redan bordlagda motionerna, begärde grefve E. Sparre ordet och ville fästa uppmärksamheten å vigten att, med afseende å behandlingen af de föreliggande frågorna, få bestämdt huru länge detta möte skulle räcka. Om, såsom redan satts ifråga, mötet blott skulle utsträckas till en vecka, trodde nemligen talaren det blitva nödvändigt att behandla en del frågor omedelbart och utan remiss till utskott, ehuru önskvärd än en sådan remiss vore. Hr Odelberg var af den åsigt, att mötet borde utsträckas till slutet af nästa vecka. Ir Mannerskante ville at grannlagenhetsskä hänskjuta denna frågas afgörande till de delegerade, som icke voro riksdagsmän, och sålunda kunde anses uteslutande hafva infunnit sig för deltagaude i mötet. Sedan grefve K. Posse förklarat sig för sin del ej hafva något emot, att tiden för mötets förlandlingar bestämdes till 14 dagar, beslöts, på hemställan af frih. Hermelin, att man först efter motionstidens slut, som inträffade i Onsdags afton, skulle fatta beslut om huru länge mötet borde fortgå. I fråga om gretve II. A. Hamiltons vid förra sammanträdet väckta motion om åtgärder för underlättande af exporten utaf slagtdjur m. m. på England, uppstod någon diskussion. IIr Wijkander yttrade, att ett understödjande af motionärens förslag i dess helbet vore att något öfverskrida mötets befogenhet. Förslaget afsåge nemligen att exportfartygen jemvåal skulle befordra post och såsom ersättning derför komma i åtnjutande af lindringar i bamnumgälder m. m. Talaren skulle för sin del hellre vilja understödja en framställning, som helt enkelt inskränkte sig till en begäran om alla lindringar, som för befrämjande af den goda saken kunna åstadkommas. Grefve E. Sparre tyckte äfven, att frågan vunne det understöd, som den rättvisligen bör få, om man inskränkte sig till att utan vidare tillägg framhålla det önskvärda uti att denna näring finge komma i åtnjutande af den hjelp och lindring, som anskaffas kan, Gretve C. G. Mörner erinrade, att den ifrågasatta lindringen, Åsom afseende upphäfvande af hamnafzgifter, endest kunde vinnas i sammanhang med åtagande af postföring och trodde på denna grund motionen i sin helhet vara förtjent af allt afseende. Grefve H. Hamilton ville äfven fästa uppmärksamheten på en omständighet eller att, om postring med expot bätarne komme till stånd, desamma äfven måste afgå på bestämda tider. Detta vore af särdeles vigt och komme att medföra stora rdelar för exportörerna. Efter det hr Hedlund förordat motionen samt it Arrhenius upplyst, att motionären till landtruksakademien inkommit med en framställning enahanda syfte, stannade mötet i det beslut ut motionärens förslag borde af mötet undertödjas. Efter af ordföranden meddelad upplysning, att motionerna vore under tryckning samt afsedda att vid nästa sammanträde blifva i tryck tillgängliga, eslöts, att i afvaktan derå de öfriga motionerna kulle förblifva på bordet hvilande. Då ingen vidare fråga förekom till handlägging, önskade hr IIedlund få yttra sig något om refve Sparres motion om åtgärder för den inhemka industriens och binäringarnes upphjelpande. alaren antydde i några allmänna reflexioner, att an ej kunde dela de åsigter, som i motionen utalats, för så vidt man uteslutande ville söka de rämsta orsakerna till vårt ekonomiska betryck i e under sednare tider tillämpade grundsatser i fseende på handel, bankrörelse samt jernvägsyggnader. Det hufvudsakliga skälet till de tryckta orhållandena vore, enligt denne talare, att söka i e årligen inom olika delar af landet telslagna kördarne. Den derutaf härflytande fattigdomen ;äste nemligen åstadkomma en minskning i den hemska konsumtionen, som ingalunda kunde ppvägas af en ökad utländsk export. I sormelt inseende kunde ej heller talaren lemna sitt godinnande åt de ifrågasatta åtgärderna samt fann lunda motionärens förslag om bildande af s. k. cportbolag, samt utsändande till främmande läner genom regeringens försorg af agenter, oprakskt. Äfven ansåg tal. den föreslagna omorganitionen af hushållningssällskaperna mindre lämp3, likasom det föreföll honom både främmande r ämnet och obehöfligt att i en motion, sådan m denna, inrymma frågan om meddelande inom lkskolorna af undervisning i linearteckning. Grefve E. Sparre sökte genom sifferuppgifter, emtade ur kommerskollegii berättelser, ådagagga det sorgliga förhållandet, att vår indastri h våra näringar år från år varit i fallande. etta vore ej endast att tillskrifva missväxt och Islagna skördar utan åtskilliga andra samverkanorsaker, som gjorde frågan tillräckligt allvarm för att förtjena ett noggrant skärskådande af nu från skiljda delar af landet församlade delerade. Hr Mannerskarte fann äfven frågan vara af Ira högsta vigt ocl tvekade icke att uttala den åsign, att källan til den tryckta ställningen måmda vore att ska i åtskilliga begångna felsteg lagstiftningsväg. Talaren ansåg det vara största al att söka göri allt för att förbättra den nurande sorgliga sällningen. Mötet åtskiljdes kl. I e. m. för att sammanträda sår kl. 6 e. m. (Efter D. B.) kältegangsoch Polissaker.