Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1869, sida 2

att innevånarne äro från nämnda dag befriade från all beskattning. Med anledning häraf förekommo de närmaste dagarne derefter festligheter af alla slag: ilIluminationer, hymners afsjungande m. m, allt till furstens ära. Men medaljen har äfven sin frånsida, enär orsaken till detta s. k. ,lyckliga förhållande, är den stora inkomst, som fås från en — spelbank. BELGIEN. Senaten har — som redan är meddeladt — med 37 röster mot 7 antagit det af regeringen framlagda förslaget till jernvägslag. Dermed är visserligen denna angelägenhet tills vidare afgjord och utstrukenäfrån dagordningen, ehuru det i korrespondenser från Paris uttalas farhågor för, att den snart skulle kunna förekomma i en ännu farligare form, nemligen som ,,den belgiska frågan, d. v. s. — frågan om Rhengränsen. Det förtjenar för öfrigt att anmärkas, att senatens justitieutskott trott sig böra förorda förslaget just af det skäl, som den franska pressen beskyller Frankrike att hafva åsidosatt nemligen: Belgiens af hela Europa garanterade neutralitet. Det heter härom i utskottsbetänkandet: , Lagförslaget, som framgått af regeringens pligtskyldiga omsorg för landets industriella och handelsintressen, har funnit det sympatetiska mottagande hos andra kammaren, som det förtjenar. Det kan icke fela, att senaten skall mottaga förslaget på samma sätt. Belgien är — just på grund af den europeiska statsrätten och den lag, hvilken det har att tacka för sin tillvaro — helt och hållit främmande för politiska kombinationer, som kunna påtränga sig andra länder, och måste derföre med större uppmärksamhet än någon annan stat vaka öfver allt, som angår de intressen, hvilka betryggas af det förelagda lagförslaget. Man skulle misskänna regeringens och kammarens tänkesätt, om man ställde detta förslag i förbindelse med motiver, som Belgien icke känner. Den häftighet, hvarmed franska pressen förut behandlat den belgiska jernvägsfrågan, har nu lemnat plats för ett lugnare åskådningssätt. Enligt den franska ,, Gaulois lära flera högt stående franska och belgiska finansmän personligen vändt sig både till kejsar Napoleon och konung Leopold, för att förmå dem att i födseln tillintetgöra hvarje kris, som kunde nppstå af den nämnda frågan. GREKLAND. En vanligen noga underrättad och opartisk korrespondent till , Times skildrar den bedröfliga ställning, i hvilken Bulgaris lemnat landet åt den nya ministeren. Det största eländet -— så skrifver han — ligger icke i den utländska, utan i den inrikes politiken. Bulgaris har lemnat hela den inre förvaltningen i den största oreda, och landet far illa af de många partierna. Ehuruväl man ansett den allmänna meningen vara ytterst krigisk, har det nya kabinettet, som framför allt är en fredsminister, likväl från pressens sida rönt ett gynnsamt mottagande. Angående ministeren Bulgaris befängda omkastningar under dess sednaste tid och bevekelsegrunderna härtill, har man icke erfarit nägonting bestämdt. För ett år sedan bildade Bulgaris — då en afgjord vän af freden — sitt kabinett. Under åtta månader tycktes han fullfölja denna politik, då plötsligen han blef vän af kriget, och detta ehuru han icke ens hade krut i förråderna. Den enda tillfredsställande lösningen af denna gåta är, att Bulgaris genom finansministerns oskicklighet kommit i stor penningeförlägenhet, hvilken, om den icke snart athjelptes, skulle tvinga honom att afgå. För att athjelpa penningeförlägenheten fann han ingen annan resurs än bankens valutor, och dessa kunde han bemäktiga sig, om Turkiet förklarade Grekand krig. Hans kreatur i kammaren lemnade honom icke i sticket; de spelade honom i händerna 100 millioner drachmer, och hållo tillgodo för detta sitt välförhålande 1,500 drachmer hvardera. Resultaet af den afgångna ministerens krigspoliik är ett pappersmynt, som icke kan nlösas, affärsstockning och osäkerhet till —————— — — — sm Hå Fv —