Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1869, sida 3

dagsmannen J. Andersson representerade det återhållande elementet, ehuru den senare ville medgifva att ,i grunden hade Larsson rätt; men riksdagsordningen vore så ny och saken hade så ringa utsigt till att vinna något afseende, att han för sin del ville afstyrka dess upptagande i protokollet. Och härmed blef det, eburu försök gjordes att resa den ånyo. , När Larsson ändå hade rätt, så borde hans åsigt icke undertryckas. Men det var förgäfves. Innan församlingen, efter fulla fem timmars sammanvaro, åtskildes, uppdrogs åt ordföranden och inbjudarne att till häradets riksdagsman ötversända det öfver förhandlingarna förda protokollet. Tidningen tillägger: Innan vi nedlägga pennan skola viicke underlåta att framhålla det öfverraskande lediga sätt, hvarpå de uppträdande talarne utvecklade sina åsigter. Diskussionen fördes efter konstens reglor och utmärkte sig itt ofta genom en värma och kraft, som vittnade om djup öfvertygelse hos talarne. Åsigterna, det är sannt, voro icke sällan ensidiga, och besluten summariska; men det var påtagligt att man hade för sig en församling med lefvande intresse för det allmänna och fullt medvetande om sina rättigheter. Den, som ännu tviflar på, att bondens tid nu är kommen i vår politiska utveckling, bedja vi infinna sig härnäst ett folkmöte hålles; vi tro att han skall blifva omvänd.