Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1869, sida 3

pr C4—6?k7114157 U1J— 1 HR ND 4 näst ett folkmöte hålles; vi tro att han skall blifva omvänd. D —— Bed:n har från en aktad insändare, f. d. officer, emottagit efterföljande uppsats, ssom torde väl vara värd att uppmärksamma. Snabbskjutningsgevärets inflytande på sörsvarsväsendet. Ett nytt vapens uppfinnande har ofta föranledt genomgripande förändringar i reglorna för stratogien. Efter artilleriets uppkomst försvunno kavalleriets tunga rustningar, befästningskonsten förändrades och feodalväldet krossades under riddarborgarnes ruiner. Efter försvarsvapnens afläggande, gåfvo blanka vapen och framförallt bajonetten en oemotståmdlig öfverlägsenhet åt stora, väl disciplinerade bataljoner, hvaraf följden blef i smäfurstarnes utrotande, uppkomsten af mäktiga monarkier och slutligen af den centralisation, som nu lyckliggör vår verldsdel. Det är mycket troligt, att det nya geväret skall bli orsak till stora förändringar i dessa förhållanden. Det var först under kriget 1866, som uppmärksamheten fästades på det snabbskjutande gevärets betydelse sedan preussiska armen visat hvad tändnålsgevären hafva för värde. Geväret hade dittills varit en leksak i soldatens hand, hvarmed han inexercerades i allehanda såkallade handgrepp, till allmänhetens och det högre befälets ögonfägnad. Gevären sköto illa, laddades långsamt, voro, i flintlåsens tid, Iknappt brukbara i regnväder och deras dödande verkan så ringa, att man beräknat att lika stor vigt blykulor behöfdes för att döda en man, som mannen vägde. PDet var sålunda ej stort värdt att taga detta skjutvapen med i räkningen vid mediterandet öfver de olika sätten att anordna anfall och försvar. Manöverskicklighet och bemödandet att med öfverlägsen styrka anfalla fiendens svagaste sidor, var det problem krigskonsten hade att lösa. Geväret gjorde större nytta genom den påskrufvade bajonetten, än genom den vårdslösa skjutelden, hvars hufvudsakliga effekt bestod i knallen. Detta kan törklara det långvariga motstånd, som några utmärktare franska generaler gjort emot chassepot-gevärets införande i franska armån. De nuvarande armberna äro förträffliga redskap i eröfrares händer emot furstar, som, till sitt eget och sina folks försvar, ej ha annat än en dylik armk. Så snart denna är slagen ur fältet, så är landet eröfradt, och den olyckliga värnoch vapenlösa befolkningen blir ett lätt byte för den beväpnade fienden. Jena, Austerlitz, Waterloo och Königgrätz äro vittnen, som ovedersägligen bestyrka detta, och varna de solk som älska sin frihet emot att anförtro sörsvaret af det dyrbaraste de ega åt en armå. Inom några veckor stod, 1866, hela Österrike och halfva Tyskland värnlöst emot några hundra tusen preussiska soldater, hvilkas konung, efter segern vid Königgrätz, dikterade fredsvilkoren, midt. i det besegrade landet, framtör Wiens portar. Då hären var upplöst, fanns intet motstånd från den obeväpnade befolkningen. Ett regemente soldater kunde beherrska en provins. Månne en sådan skandal kunnat inträffa, om hela folket hade varit beväpnadt med skjutvapen och kunnat skjuta? Vill man veta hvad ett folk, äfven med dåliga vapen, men med vilja att törsvara sig, kan uträtta, så behöfver man blott läsa historien om det rojalistiska Vendås kamp mot det republikanska Frankrike, eller om spanska folkets strider med och segrar öfver Napoleons ypperliga armåer. Erfarenheten visar alltså att ett land icke kunnat försvaras af en arm, hur väl ordnad och disciplinerad den än varit, men icke heller intagas, såvida folket varit beväpnadt och velat försvara sig. — Huru mycket sannolikare bår icke detta hädanefter, genom folkets beväpning med snabbskjutande gevär! Då hela försvaret grundas på skjutfärdighet, så inskränker sig hufvudsakligast öfningen till målskjutningar, hvartill ej mycken tid åtgår och både yngre och äldre personer kunna användas. Bajonetten kan afskaffas, ty handgemäng bör aldrig komma ifråga; en revolver, såsom sista resursen, ifall man låter sin fiende komma sig på lifvet, är bättre, än ett blankt vapen. Striden i spridd ordning blir regel. Väl betäckta tiraljörer, som omgifva den anfallande fienden på alla håll och, då han kommer inom porte, öfversållar honom med ett väl riktadt kalregn. Heis taktiken kan sammanÅtias Uti att betäckt afvakta flendens an-I komst inom skotthåll, gifva honom såls många säkra skott, som möjligt, och att!? i tid retirera, under skydd af terrängen i och elden af en bakom maskerad tiraljör-r kedja, som i sin ordning upptar striden.I Någon manöver, i den mening man nu : 1 8 1 1 — har dermed, bör aldrig ifrågakomma, alltså icke någon öfning deri; endast så mycket, som behöfves för att med ordning i trupp, marschera eller taga från ett ställe till ett annat. Skyttar, som ligga betäckta, hafva en stor fördel öfver angripande soldater, a hvilka, naturligtvis jemt måste blotta sig. i Ett ringa antal, som icke skjuta för aft lnÅ