Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1869, sida 2

Göteborg den 24 Februari. Ehuru vi ännu icke afslutat den ganska utförliga redogörelse af hr krigsministerns förslag till vårt försvarsväsens ordnande, hvilken nu pågått bortåt en 14 dagars tid, vilja vi ändå i dag börja anställa de betraktelser hvartill det vigtiga ämnet kan föranleda. För denna gången är det den politiska sidan af saken vi vilja taga uti skärskådande, med afseende fästadt såväl derå i hvad mån den ifrågasatta armåorganisationen skulle inverka på statsmakternas inbördes förhållanden, som äfven derå i hvilken ställning förslagets antagande och genomförande skulle försätta oss till utländska makter. Det är alltså både de inre och de yttre politiska följderna af organisationsförslaget vi vilja egna vår uppmärksamhet. Enligt nu gällande grundlag, eger konungen rätt att ingå förbund med fremmande makter samt ock, efter hela statsrådets hörande, fatta beslut om krig. Hittills har detta kongliga prerogativ att kunna börja anfallskrig icke haft särdeles stor betydelse, enär rikets stridskrafter icke befunnit sig i sådan författning, som uppmuntrade till vågsamma och vidt utseende krigsföretag. Denna vår svaghet hafva vi måhända att tacka för det vi bittills undsluppit att inblandas i de europeiska förvecklingarne. Men få vi en krigsförfattning, som ökar den stående armå6en och alltså förstärker våra anfallskrafter, så får detta kongliga prerogativ en ofantlig betydelse. Utan pengar föres dock icke något krig, får man kanhända höra invändas, men Sverge har förr en gång fört krig med utländska understödsmedel eller s. k. subsidier och kan än en gång förnya den leken. Så länge det för öfrigt står konungen öppet att sluta anfallsoch försvarsförbund med utländska makter, finnes ingen säkerhet för, att folkombuden en vacker dag öfverraskas af den