Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1869, sida 1

dyra besök. Hvilken rätt har det namnlösa hittebarnet gent emot oss? Han, den kanske öfvergifne sonen af en handtverkare eller daglönare? Theodor betraktade Magnus några ögonblick tankfullt. Äfven ur hans ögon lyste triumf, dock blandad med tvifvel. — Men här? frågade han så sakta, alt Sauer och Cornelia ej förstodo honom, och tillika vidrörde han med fingret testamentet. — Han har kanske gifvit honom tioeller tjugotusen thaler, det är all tsammans, sade Magnus med en axelryckning. — Eller också mera, inföll Theodor orolig, — till och med tjugotusen thaler är en betydlig summa, om man skall förlora den. — IIvem vet om han någonsin får ens en groschen? svarade Magnus, och hans tämma bortdog i ett hemskt rosslande fuitter. — Önkeln har, i sin vänliga omsorg för det tvetydiga hittebarnet, omedvetet gifvit oss ett vapen i händerna, som måste träffa afgörande, om det användes riktigt. — Jag förstår dig inte, hviskade Tlicodor och spärrade upp sina svullna ögon. — Låt oss lemna det nu, svarade Magnus hemlighetsfullt och visade bakåt med: högra handens tumme. — Sedermera, då vi äro ensamma, skall du få förklaring; låt oss skynda att åter ställa allt i ordning; jag känner mig inte säker förrän jag h ar slottet bakom mig. Sålunda erinrad om det ni ärvarande stack Theodor hastigt brefvet, i hvilket han inlagt den sönderrifna och fullskrifna pappersbiten, åter in i kuvertet, hvarefter