Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1869, sida 2

00II ICN UCC YALIINVNCCLU ALL T1BITV JTCHHMö mgående ,en så invecklad fråga. Rezultatet af kronjuristernas granskninagar sick — som man förut väntat — rakt mot frankfurtarnes och d:r Åoepfls åsiger. I det preussiska sinansutskottets möte len 12 dennes diskuterades i närvaro af inansministern ett af regeringen inlemnadt örslag, som stödjer sig på kronjuristernas betänkande. Utskottets ordförande ( Schroler) framhöll, att Zoepsls ruttsbetängande wilade på helt och hållit felaktiga förutttningar; att Frankfurt genom den wienska kongressakten erhållit en statsform och auktoritet; att Preussen derföre genom eröfringen förvärtvat sig rättighet tilll: ntöfvande af den financiella och militärafl ötverhögheten, m. m., och naturligtvis till-a ika förvärfvat egendomsrätt till alla bygg-Åi nader, som förut varit använda till allmänna ändamål. Kommunen Frankfurt led icke någon förlust deraf och hade derföre icke heller skäl att fordra någon skadeersättning. Deremot talade bill sheten för, att Frankfurt för sina jernvägsanläggningar fick en godtgörelse at 750,000 1 ch. Efter ordförandens tal meddelade sinansministern Ileydt, att Frankfurts mazistrat förklarat sig villig till ytterligare förhandlingar med preussiska regeringen,s så sramt denna regering ville öfvertaga su hälften af stadens deficit. Finansministern yttrade, att Preussen icke kunde gå in på ett sådant anspråk, men att han afl) konungen blifvit bemyndigad att erbju-l: da Frankfurt en ytterligare godtgörelsels af 750,000 gulden (alltså tillsammans t 1,500,000 gulden). Under den derpå föl1 l —— — jande debatten talade den bekante depu-si raden prof. Virchow med mycken värma för staden Frankfurt. Ilan framhöll bland annat, att Frankfurt till kanalanläggnin-Åi gar, vattenledningar samt vetenskapliga l: och konstnärliga ändamål användt störrel: summor än någon annan tysk stad, samtl:i 4 j att all skuld, som härför blifvit gjord, var särdeles hedrande. Det skulle vara en mycket felaktig politik af Preu om det icke sökte att stå i bästa möjlig förhållande till Frankfurt, som utgjorde förbindelseoch anknytningspunkten mellan Nordoch Sydtyskland. Förhandlingarne i utskottsmötet slutade emellertid med antagandet af regeringsförslaget. Underrättelsen härom väckte naturligtvis den största oro i Frankfurt. Genast sammankallades ett möte af stadens kommunalrepresentanter — det s. k. 51:mans kollegiet — i hvilket det med en majoritet af 15 röster beslöts att skyndsamt sända en deputation till Berlin för att genom personliga förhandlingar med finansministern Ileydt och grefve Bismarck göra ett sista försök att rädda så mycket som möjligt af stadens financiella sjelfständighet. Denna deputation uppehåller sig ännu i Berlin, utan att man med säkerhet vet, huruvida dess bemödanden skola leda till något resultat. Emellertid uppstod i Frankfurt en gruflig oro, då man erfor, att en ny deputation skulle afgå till Berlin. Den 14 dennes beramades ett allmänt orgarmöte, hvilket —som man kunde förutse — skulle hafva karakteren af ett engelskt ,,indignation-meceting. Den ene efter den andre uppträdde der med mycken häftighet mot det af kommunalauktoriteterna tagna beslutet om afsändandet af en deputation till Berlin, enär man deri såg ett tillbakasättande af den fordom fria riksstadens ,ira och värdighet, IIvarje ord, som uttalades mot den preussiska politiken, blef mottaget med bifallsrop, så stormande, att talarne voro afbrutna under flera minuter. Den förnämste talaren synes varit advokaten Sonnemann, hvilken upplyste, att de 750,000 gulden, som Preussen ville lemna Frankfurt i skadeersättning, just motsvarade den summa, som preussiska regeringen hvarje halfår lät föra till Berlin från de frankfurtska kassorna. Ilela anbudet var således efterskänkandet af ett halft års skatter. Om Frankfurt ingick på en sådan öfverenskommelse, hade efterverlden ri tighet att säga, det de srankfurtska h själarne för några få penningar färsält sina rättigheter. De årliga skatlorna i Frankiurt hade förut uppgätt till 580,000 gulden; under den preussiska förva tningen hade de blifvit uppskrufvade till 1,500,000, Förr hade Frankfurt ständigt ett öfverskott af 53 700,000 gulden, nu deremot ett ärligt desicit af samma belopp. För pengars skull borde Frankfurt icke prisgifva sin framtid. Sedan staden först underskrifvit en traktat med Preussen, kunde den aldrig vänta någon hjelp eller räddning, t. o. m. om en throuförändring skedde, eller om andra händelser inträftade. Vid dessa ord tycktes det, som skulle bifallsyttringarne aldrig vilja taga slut. En annan talare ar kte, att Franksurt nog ivke för cvigt skulle blifva proussiskt, samt att man visserligen under en tid kunde boröfva det friheten, men icke frihetskänslan. Ett förmedlingsförslag, som gick ut på att sluta förlil:ning med Preussen, om det ville betala Frankfurt s millioner gulden, blef med stor pluralitet förkastadt, hvaremot nästan enhälligt on mängd resolutioner antogos, väsendtligen gående ut på att förklara den frankfurtska deputationens förhandlingar i Berlin för ogiltiga. Dagen derefter inträftade flera telegrammer från Sydtyskland till Fronkfurte innevånare, hvaruti de uppmanades att hålla ut i striden , för tysk rätt och ära. Enligt ett telegram från Berlin af den 16 dennes skulle denutationen sen,