Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1869, sida 3

velrörelser, när de påverka ofantliga massor af dunster, åstadkomma den förtätning af solens atmosfer, hvilken man antagis som orsaken till företeelsen af fläckar i solen. Till bekräftelse af denna åsigt hafva vi det faktum, att eqvatorns zon på solen (såsom på vår egen jord) är en vindstillans zon, emedan inga fläckar någonsin synas i den delen at solen. Polarregionerna äro äfven fria från fläckar. De endast i de latituder af solen, hvilka ligga närmast eqvatorialzonen, som fläckarna synas, alldeles som de cykloniska stormarna på vår egen jord äro inskränkta till de subtropiska latituderna. Den ofantliga samling af fläckar, som nu är synlig i solen, kommer att försvinna inom få dagar i följd af solens rotation. Solen roterar på sin axel en gång under loppet af en mån-månad ungefär så, att, om fläckarna icke skingras, vi i början af Mars kunna vänta oss deras återkomst till den ställning de nu innehafva. Men det är mycket liten säkerhet för fortvaron af solfläckar. Några har man sett fortfara flera månader — andra försvinna inom några minuter. Sir W. Herschel var en gång sysselsatt med att iakttaga en grupp af fläckar, då hans uppmärksamhet för ett ögonblick drogs ifrån teleskopet; han vände sig dit igen, och gruppen var totalt försvunnen! Emellertid är det osannolikt, att en så väldig samling som den nu synliga kommer att försvinna såder helt simpelt, och vi hysa ringa tvifvel om, att den kommer att blifva synlig åtskilliga veckor. 1840 —41 observerade Schwabe återkomsten af en samling icke mindre än aderton gånger.