Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1869, sida 3

Norske Stamtasler, udgivne af Wil helm Lassen. Med Bistand af Assistent Rigsarkivet, Cand. Jur. Otto G. Lundh. Bind. Christiania. Josef Degbwards For lag. Trykt hos II. J. Jensen. 1868. Att detta arbete gäller äfven ofrälse fa. miljer inser man lätt, då fråga är om Norge, der endast ett par adliga familje: — och de utan alla adliga privilegier — numera existera. Naturligtvis upptagat dock ej alla ofrälse familjer, enär arbete då skulle bli så vidlyftigt, att det blefvc osäljbart, oberäknadt det besvär, hvarmed en sådan uppgift blefve förknippad. Utgifvaren upptager för hvarje bokstaf uti detta arbete, der den alfabetiska ordningen följes, blott några få familjer, och valet af dessa låter han närmast bero på förhandenvarande materialier och icke på familjens större eller mindre glans eller sociala ställning, dock så att när det är fråga om att välja emellan familjer han föredrager de, som räkna en eller flera framstående medlemmar framför dem, som icke göra det ccteris paribus. Det tredje häftet, som ligger framför oss, har kommit till familjen Arntzen. Några reformationens qvinnor. Biografiska anteckningar. Öfversättning från andra upplagan af ,, Quelques femmes dela Reforme. Lausanne, Georges Bridel. Med förord af P. Fjellstedt. Stockholm. Sigfrid Flodins förlag, 1868. I denna bok finner man lefnadsteckningar af sexton qvinnor, som mer eller mindre omedelbart utöfvade ett mäktigt inflytande på reformationens sak. De allraflesta kunna derjemte betraktas såsom martyrer för sin tro, om också blott några få med sitt lif fingo plikta för att de insågo den herrskande religionens förvillelser och vidskepliga misstag samt erkände detta öppet. De fyra förnämsta reformatorernas hustrur skildras här på ett enkelt men lefvande sätt, och derigenom gifver förf. vigtiga bidrag till historien om dessa mäns lefnadsförhållanden, belysande deras husliga lif på ett sätt, som gör oss förtroligare med dem. Om Katharina von Bora, Luthers maka, känner man förut icke så litet, förnämligast genom hvad Luther sjelf skriftligen yttrat till och om henne, men författarens meddelanden äro dock af stort intresse i flera fall, då de äro egnade att framställa henne i den vackraste dager — i en långt vackrare än den, hvari flera andra lefnadstecknare satt henne genom att alltför mycket betona det praktiskt-prosaiska, om Martha i Evangelium erinrande draget i hennes karakter. En verklig vanära för den tidens mäktiga furstar och herrar, som antagit den evangeliska läran, är den nödställda belägenhet, hvari de läto den store reformatorns enka och barn försmägte, och man kan icke utan harm och. djup rörelse läsa hvad förf. derom förtäljer. Den intressantaste lefnadsteckningen af alla är den, som har Johanna dAlbret, Navarras drottning och Henrik IV:s moder, till sitt föremål. Få qvinnor — ja, få män torde i hjeltemod, själshöghet och förstånd kunna jemföras med denna qvinna, och när dertill kommer hennes brinnande nit sör den religion, hon omfattat, och hennes trofasthet mot sitt folk och de förtryckta protestanterna i Frankrike, hennes tålamod mot en henne ovärdig make och hennes beundransvärda fullgörande af modrens pligter, så visar sig en totalbild af verkligt imponerande skönhet och majestät. En annan biografi, synnerligt värd läsarinnans uppmärksamhet, är Olympia Aloratas; vi tro att ingen skall kunna läsa den utan rörelse och uppbyggelse. En bok sådan som denna torde knappt behöfva rekommenderas, och vi ha derför inskränkt oss att påpeka innehållet, vissa att det skall slå an på många af våra läsarinnor.