Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1869, sida 1

SSSK SEE SET Ed ACL TSEK Ersättningstrupperna jemte rekryterna beräknas till 50,000 man. . Krigsreserven, att användas dels till besättningar i fästningarne, dels vid ortförsvaret beräknas till 45,000. Sist kommer landtstormen, hvars styrka anslås till 100,000 å 120,000 man och som endast användes vid ortförsvaret. Hären består af stam och beväring. Stammen skall bestå af soldater, ,,sorm genom en längre tjenstgöring kunna tillegna sig, utbilda och fortplanta en grundligare krigsbildning och en aldrig svikande disciplin samt vinna den stadga i lynnet, det ordningssinne, den vana vid tjenstens fordringar, med ett ord de egenskaper, som skilja soldaten från den vapenkunnige yngilngen-Stammen bildar den stående armåen, som i sig upptager den mindre eller större del beväring, som erfordras för den mindre eller större krigsfoten: Värnepligten blir allmän med bortfallande af lega och friköp. Den fulleöres dels uti beväringen, dels uti landtformen. Beräringsskyldigheten varar i 10 år. Af de 10 åldersklasserna utgöra de 3 första armåens rekrytoch ersättningstrupper, 4:de och 5:te klasserna bilda första uppbådet, 6:te och 7:de klasserna andra uppbådet och de tre sista klasserna krigsreserven. Efter utträdet ur värnepligtsåldern qvarstår vämepligtig i landtstormen intill fyllda 40 år. I landtstormen ingår i krigstid äfven hvarje vapenför man inom värnepligtsåldern, som icke på annat sätt är till rikets försvar tagen i anspråk. Antalet af approberadt beväriogsmanskap utaf första klassen beräknas vid den strängare granskning, som påkallas af det skälet att icke någon vapenöfningskostnad må förspillas i utbildning af! till krigstjenst odugligt manskap, beräknas till icke högre styrka än cirka 19,000 man. Antages nu afgången för 2:dra och 3:dje klasserna till år Z, för 4:de och 5:te till 5 2, för 6:te och 7:de till 15 2, för 8:de, 9:de och 10:de till 25 2; samt de följande 10 i medeltal till 45 Z, så skulle styrkan komma att utgöra: för 2:dra och 3:dje klasserna 37,000. ör 4:de och 5:te n 36,000. för S:e, 9:e och 10:e 42,000. för de följande 10 100,000. Allt i runda tal. Afdrages från fredsstyrkan eller stammen cirka 4,000 man för depoternas bildande, äfvensom för sjuka, vakanser m. m., så återstår . 32,000 man, införlifvas härmed 1:sta uppbådet . 36,000 man, så uppstår mindre krigssoten 68, OÖ man, och fogas härtill 2:dra uppbådet. . 32,000 man, erhålles större krigsfoten 100,000 man. Vid mindre krigsfotens uppsättande utgöra 6:te och 7:de klasserna, eller 2:dra uppbådet, och, då större krigsfoten mobiliseras, 2:dra och 3:dje klasserna ersättningstrupper. 1:sta klassen, eller rekrytklassen får endast i yttersta nödfall dertill användas. Krigsreserven, som består af beväringens 3 sista, eller S:de, 9:de och 10:de åldersklasserna, omkring 40,000 man, kan användas till aktiva armns förstärkande, äfvensom till besättningar i fästningarne, likasom den vid behof , bildar en kärna för landtstormen — bestående af alla vapenföra män emellan 20 och 40 år, som icke på annat sätt äro till landtförsvaret tagna i anspråk — och utgör tillsammans med denna ortförsvaret. Kärnan i stammen utgöres af indelta armben, hvilken alltså bibehålles. ,,Landtförsvarskomiteen har fullständigt redogjort för de många förenade omständigheter, som gifva vår indelta soldat företräde framför konskriptionssoldaten och af den förra skapa en i fullaste mening god nationalsoldat. Den indelta soldaten utgår ur landtbruksbefolkningen, hvilken, enligt hvad erfarenheten i andra länder visat, lemnar de bästa soldaterna. Den indelta soldaten är en idog och nyttig medborgare. Sammanlagda kostnaden för indelta truppens underhåll utgör, enligt komiterade, 3,255,190 rdr 78 öre, hvilket gör 121 rdr 9 öre pr man om året, ett belopp, för hvilket en ständigt garnisonerad stamsoldat omöjligt kunde underhållas. Alltså tala så väl nationella och militäriska, som sociala och ekonomiska skäl för indelningsverkets bibehållande och vårdande. Till bemötande af anspråket på en, såsom ersättning för åtagandet af en utsträckt värnepligt, ifrågasatt motsvarande nedsättning i roteringsoch rustningsbördan, företages en vidlyftig bevisföring, gående derpå ut, att de under Carl XI:s tid upprättade knekte-kontrakterna ingalunda befria allmogen från skyldigheten att personligen deltaga i landets försvar eller, såsom det den tiden hette, gå man ur huse. Den allmänna värnepligten qvarstod vid sidan af indelningsverket. Ingen af de sedan Carl XI:s tid skedda statshvälfningar har rubbat detta förhållande. Ur den stränga rättvisans synpunkt är alltså, äfven med den ifrågasatta utsträckningen af allmänna värnepligten, ingen lindring påkallad i rustningsoch roteringsbördan; dock tyckas från billighetens synpunkt icke saknas skäl för en sådan. Beväringsmanskapets förökade exercis förorsakar jordbruket förökade bördor, dels indirekta genom förlorade dagsverken och dels direkta genom deltagandet i statens utgifter för de ökade öfningarne. Här har man en lämplig faktor för bestämmandet af den lindring, som må beredas rustoch rotehållarne. Dagsverksförlusten uppskattas approximativt till ett penningvärde af 542,000 rdr, hvaraf hvarje roteoch rusthållsnummer drabbas med 11: 95. Den på rustoch rotehållare belöpande direkta kostnaden i och för de ökade öfningarne utvisar, fördelad på hvarje nummer, ett belopp af 2: 10(2). Enligt komiterades beräkningar utgör medelkostnaden i hela riket vid rotehållet 126: 32; enligt Carl XI:s kontrakt 117: 62; och efter vakansafgifterna 109: 42. Vid rusthållet åtgör den, enligt komiterade, för kavalleriet 120: 21 och för infanteriet 132: 46. För att nu å ena sidan bereda de roterande och rustande den lindring i deras besvär, som af