Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1869, sida 1

var ligger derunder, så är det ingen vidare olycka; och om du så önskar, så kan jag vid tillfälle ge honom en liten upplysning. Gabriele funderade en stund, derefter kastade hon ifrån sig cigarren. — Inte för närvarande, käre patriark, sade hon slutligen med ett uttryck, som visade huru väl hon visste, att hennes en gång uttalade vilja respekterades; — låt honom behålla sin tro; han förtjenar inte bättre. Hvarför är han så blind? Det fordras ju inte öfverdrifvet skarpsinne för att upptäcka, att Fortis och jag icke svärma särdeles för hvarandra. — Som du vill, barn; men allvarsamt sagdt, broms, ser jag inte gerna att misshälligheter finnas mellan dig och Fortis. Den stackars gossen förtjenar icke att bebandlas spotskt; tvertom, verlden har mycket att godtgöra honom. Visa honom således icke, äfven du, ett ovänligt ansigte. Gabriele betraktade majoren forskande samt något förundrad. Hon eftertänkte synbarligen meningen af hans ord, och emedan hon ej fann någon annan tydning, trodde hon att den gamle herrn endast hade önskat fälla några goda ord för Fortis. Hon besvarade således endast den sista delen af hans tal. — Jag visa honom ett ovänligt ansigte? utropade hon leende, — ett ovänligt ansigte, så att han tror mig vara otröstlig öfver att han sökte såra mig? O, min käre patriark, ge blott akt på huru älskvärd och törekommande jag skall vara mot honom. — Jag skall låtsa som jag ej hade märkt hans afsigt, och dermed sårar jag honom djupast. — Heh, såras måste han i alla fal?