Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1869, sida 2

många skulder, att en viss patriark von Hainseld skulle ha häpnat dervid. — Skulder? Hvarför, om jag får fråga? — Bah, jag skulle endast ha drackit champagne, jagat på andras mark, hvarför jag måst betala plikter, den bästa loge på teatern skulle jag haft, deltagit i kappränningar, med ett ord, jag skulle nog ha funnit utvägar att hålla dig varm. — IIm, det tror jag nog, och vidare? — Vidare? — Jo, jag skulle ha duellerat minst tio gånger med Fortis. — Hvarför just med Fortis? frågade majoren, och en skugga af bekymmer flög öfver hans ädla ansigte. — Helt enkelt derför att vi inte kunna fördra hvarandra, svarade Gabriele med ett förstulet leende, — han vill alltjemt dominera, jag deremot vill inte behandlas som ett sexårigt barn af honom, och innan vi veta ordet af, stå vii eld och lågor mot hvarandra. Dessutom är han odråglig med sin inbillning, att hvarje qvinna måste förgås af kärlek till honom, och att intet qvinligt väsen på jorden är godt nog åt honom. — Det är verkligen ett oförlåtligt fel, log majoren, — och jag börjar förstå den visa anordning, som af dig skapat en Gabriele och ej en Gabriel. Men ledsamt r det i alla fall att du ej kan tåla Fortis. — Det har jag just inte sagt, jag älskar honom till och med svärmiskt, men det hindrar ej att vi stundom gräla rätt tappert, — ehuru vi sedan åter försonas. — Heh, det göra ni likväl? frågade majoren, och ur hans ögon framlyste tankfullt allvar, — hm, det är ju rätt beröm