Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1869, sida 2

ördnaf, aft hans båda döttrar skul brudgåfva erhålla, 100.000 specieriksdaler hvardera. Detta icke blett gillades sedermera, utap i äktenskapskontraktet höjdes beloppet till 150,000 s. m. Htter denna tid hade icke någon svensk prinsessa blifvit förmäld med någon utländsk furste, men exempel kunde hemtas från anära länder med lika stor konstitutionel frihet som hos oss vore rådande. Konungens af? Italien båda döttrar, den ena tö mäld med prins Napoleon, den andra med konungen af Portugal, äfvensom en brorsdotter hade hvardera erhållit 500. 0 francs i brudgåfva. lrenne engelska prinsessor. döttrar till den nuvarande drottningen, hade erhållit en af dem, 10, 000 pund sterling i brudgatva och 8,000 pund st. i årligt underhåll, samt de båda andra 30,000 pund st. i brudgåfva och 6,009 pund st. i årligt underhåll. Ärven tvenne danska nsessor, som nyligen blifvit för: a, hade erhållit brudgärvor. IIärtill ka representationen hade nyss bisallit brudgåfva för detta fall. Och trodde tal. det sålunda vara ålagaladt, att brudgäfvor af fö varande art äro vanl IIr C. . Larsson tyckte att det såg ut, som om statsutekottets ledamöter icke villa kännas vid sitt eget barn, etter som ingen af dem hade uppträdt till dess försvar. I utskottet hade tal. sagt nej men det föll honom nu in att säga ja. Skullc man afslå detsamma, så kunde man icke med heder stå inför nationen, isynnerhet som i det alalutade giftermåls ktet blifvit bestämdt, att lle erhålla hemföljd. Man hade att konungen borde kunna gifva sin tva, men man hade sett svårt högstdensanme halt att reda sig ändå. Med en essa vore det för öfrigt ett helt annat förhållande än med en enskild mans dotter. Grundlagen förbjuder henne till och med att resa utomlands och att gifta sig utan konungens samtycke, och i allt fall är hon förbjuden att äkta en svensk man utom det kungliga huset, hvadan det bar sheter för henne att resa ut för att fästman. Af detta 1 borde man ilven visa sin srikostighet och bifalla det begärda anslaget. Landet vore väl icke så utiattigt, som man velat lita paskina, och den begärda summan voro icke heller så sarlig. Om hvar och en af kammarens ledamöter blott ville skjuta till 160 rdr, så skulle den äskade summan ernäs, och ledamöte af sitt riksdagsarvode ändå hafva 1.100 rår åfver. I fall man komme att skrida till votering och kontraproposition bli behöflig, ämnade tal. dertill töreslå, att beloppet skulle uttagas genom en särskild bevillning, då hvar och eu blefve satt i tillälle att visa sin frikostighet. Ulr Petter Andersson yrkade afslag. liv Hierta hade begärt ordet dels med anledz af de anmärkningar, som blifvit yttrade emot atsutskottet och således äfven mot dess ledamööre att utskottet icke gifvit några närmare skäl för sin tillstyrkan af den k. propositio. dels också emedan det syntes honom att fri an icke borde helt och hållet förbigås med tystnad af hufvudstadens riksdagsmän. Ilan undrade ingalunda på de protester, som af åtskilliga representanter från särskilda landsorter här gifvit sig sannolikt under intrycket af de dystra som de få emottaga från hemorten. Om man likväl skulle bedöma saken endas n denna at gspunkt, så förefunnes samma skäl till ett 0 om ock i mindre grad, äfven i hufvudstaden, ty det vore nogsamt kändt, att äfven här är örre nöd bland en del af befolkningen, än på lera år tillförene, och fattigvården har aldrig varit så betungande. Men att hufvudstadens fattizare befolkning likväl icke hade något emot brudråfvan. såg tal. i den omständigheten, att, oaktadt in adress nyligen blifvit afgifven af Stockholms erpetare rörande kommunalfrågan, ingenting dervid nämndes om brudgåfvan. Ilan trodde emellerid icke att ätlertalet ammarens ledamöter beraktade saken egentligen från denna synpunkt, och detta kunde man äfven höra på de förnyade open på proposition. Frågan är att utöfva en vandling af frikostighet med anledning af den unga yrinsessans förestående förmälning; och med tadt afseende på den särskilda ställning, hvari letta ärende befinner sig, vore han öfvertygad, att tan att underkänna sanningen af hvad som blifvit etrallt om den närvaranda nöden i en del af lanlet, kommer anslaget i alla fall att blifva bifallet f. riksdagen. Skälet härtill är att när nationens idderlighet kommer i fråga, så räknar man här cke så noga; många bevis härpå kunna citeras; an ville blott nämna ett af de sednaste, då man ipprest en bildstod och firat större högtidligheter ör dess aftäckande åt en konung som förlorade u tredjedel af riket och ödelade det öfriga. En asla af ridderlighet trodde han ätven vara nde vid deua tillfälle, och om man då ar nationen råd att betala den ifrågavaarde brudzåtvan, utan afscende på den betryckta tallning. hvari landet för tillfället besinner sir, så från flertal t jakande. Slutligen hemot tvifvel om äntängen, om ej det bästa vore att låta bifallet gå tan votering. Många hördes häruti instämma. Hr Jöns Pålersson erinrade en föregående tal. m ett af honom begånget räknefel, ty om hvar ch en af kammarens ledamöter afstode 100 rdr t sitt arvode, ernåddes icke den begärda sumnan, hvilken kunde erhållas först, om hvar och n afstode 1,000 rdr. Ville hr C. A. Larsson gifva 000 rår så skulle icke heller tal. tveka att gifva amma summa, hur smått han än hade om det, ellre än att taga brödet från 50,000 fattiga failjor. In tal yttrade en gång, i fråga om folens tillgångar, att de finnas som tro dem vara jup, hvilka icke kunna länsas. Det händer dock, ttrade den tal., ,att, huru länge man än öser och ser, man till slut kommer till botten, och då stöer man på dessa vulkaniska källsprång, som bräna dem på singrarne, som ösa. Och detta vore innt. Tal. intygade att oviljan i landet är stor ch han älskade konungahuset och landet alldeles ir mycket för att han skulle vilja, det man ännu er ökade denna ovilja genom att bevilja det beda anslaget. Ir Vougt betraktade frågan ej blott från ekoomisk utan äfven från politisk synpunkt. Om l. trodde att nöden skulle blifva väsentligt afjelpt derigenom, att detta anslag icke beviljades, . skulle saken ställt sig annorlunda; men nu unde tal. icke tro att så skulle inträffa, så mycet hellre som medlen dertill icke skulle tagas enmt från de nödlidande provinserna utan från ela riket. För icke länge sedan var man färdig t för sina sympatier för Danmark offra millioner Ir i pennningar och tusentals menniskolif; nu re ett gynnsamt tillfälle att visa sina sympaer på mycket billigare vilkor Och då an äfzen ådan k len rå.