Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1869, sida 2

jag säga dig hur det förhåller sig med den här historien, och du skall ha rätt roligt åt hur din vilda broms förstod att dra sig ur klämman. Majoren suckade, likasom hade hans bröst blifvit lättadt från en börda. Hans ansigte uttryckte åter innerligt välbehag, och medan Gabriele med lifliga färger skildrade huru hon, under förebärande at sitt tillämnade giftermål med Fortis, tillbakavisat Theodors frieri; vidare huru hon först efter en längre underhandling med Fortis hade förmått honom att gå in på sin plan, lyssnade har med synbar munterhet till sin lifliga älsklings berättelse. — Så stå sakerna, slutade Gabriele sin berättelse, — i kusin Theodors ögon äro vi brud och brudgum, medan i verkligheten ingenting förändrats i vårt förhällande, utom att vi kanske oftare skola gräla, ifall Fortis skulle inbilla sig att mitt gifna förtroende skulle berättiga honom att i ännu högre grad än förr spela min protektor. — Du är och förblir en yrhätta, återtog majoren välvilligt, sedan Gabriele slutat, — det är för öfrigt ett godt skämt du har uttänkt för att afhålla den påflugna menniskan. Men, ser man på den sluge kusinen, heh! Det hade varit något för honom! Drif emellertid inte skämtet för långt, barn, han har fått sitt straff, och dermed nog. Jag önskar att saken inte drifves till sin spets genom vidare upptåg. — Jag skall inte med en stafvelse hänsyfta på det olyckliga giftermålsförslaget, bedyrade Gabriele. — Jag litar derpå, min muntra broms,