Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1869, sida 2

nom for Norwich erbjuden kandidatur till underhuset, har den 3 dennes i en talrik församling utaf det liberala partiet i Manchester blifvit uppställd som kandidat för en der snart inträffande vakans. Milner Gibson harredan förut representerat Manchester. Den 15 Mars tilländagår suspensionen af Habeas-corpus-akten i Irland; en ytterligare förlängning af detta undantagstillstånd torde under de nuvarande förhällandena icke vara att vänta. Som man torde påminna sig, hade John Bright kvappt ett par dagar varit minister, innan en projektmakare hos honom begärde ett krigsskepp till ett korståg emot delfinerna på de engelska kusterna. arl Spencer hade knappt gjort sitt högtidliga intåg i Dublin som lordståthållare af Irland, förrän på liknande sätt en ansökan till honom ingick om afsändande utaf en kanonbåt, men icke till skydd för fiskerierna, utan — för frihandeln på en liten irländsk ö. Historien är för sin feodabbigotta karakter märkvärdig nog. I Galway-viken, på vestra Irland, ligger den illa ön Syd-Arran, på hvilken befinna sig 3,090 personer, hvilka lefva af fiske och ett obetydligt jordbruk. Jorden eges af ett par gamla protestantiska jungfrur vid namn Digby, hvilka med tillhjelp af sin förvaltare gjort allt för att förmå den katolska befolkningen att öfvergå till den anglikanska kyrkan. Först försökte de detta genom skolors upprättande, men erna varnade sin hjord, och skolorna ro stående öde. För att lemna skolmistarne skadeersättning, befordrade förvaltaren dem till bagaremästare och gaf dem brödmonopol för ön. Ilittills hade arraneserne hemtat sina brödförräder från (lahvay; men nu förbjöd förvaltaren införseln af denna oumbärligaste af alla lefnadsförnödenheter. Båtar, som medförde bröd, fingo icke komma i land. Öboerna insände omsider en petition till lordståthållaren, att han måtte återställa frihandeln samt att fördenskull en kanonbåt måtte afsändas till Galvay-viken, för att stationeras mellan Arran och Galway samt sålunda göra ett slut på tyranniet. ; st för polisen i London torde raste befattningar i sin förmodligen svårigheten denna plats lämplig perorsaken till, att den varit alltsedan den förre polischefen Maynes död, hvilken timade för många månader sedan. Emellertid har till polischef blifvit utnämnd mr Ilerderson, som i sin ungdom var ingeniör-officer och sedan fängelse öfverinspektör. För ungefär 20 år sedan afgick Henderson med en transport straff-fångar och ett kompani sappörer till Australien, för att der anlägga en straffkoloni. Efter folländadt uppdrag, som sysselsatte honom flera år, innehade han en civil befattning under de australiska kolonialauktoriteterna och blef vid sin återkomst till England utnämnd till öfverinspektör för samtliga militäroch civilfängelserna. GREKLAND. Angående -de sednaste tilldragelserna i Athen berättar den franska ,Patrie: I de första rådplägningar, som följde på öfverlemnandet af depechen från konterensen, visade sig konungen benägen att antaga deklarationen. Medlemmarne i kabinettet erkände, att konungens åsigt under för handen varande omständigheter borde tagas i allvarligt öfvervägande; men de förklarade tillika att de icke, gentemot den af dem följda politiken, kunde beträda denna bana och för den skull måste inlemna sin afskedsansökan. Konungen svarade, att han först måste öfverlägga om denna sak. Svårigheten att bilda en minister ledde den 31 Januari till en transaktion. Ninistrarne biföllo att qvarblitva i sina embeten, under vilkor, att amtagandet af konferensbeslutet skulle åtföljas a en depech, hvilken innehöll betraktelser öfver den roll, som Grekland i Orienten hade att utföra. Detta skulle lemnat kabinettet tillrälle att inför nationen förklara sin politik. Den 1 Februari förelade ministerrådet den ifrågavarande af Delyannis författade depechen. Man försäkrar, att lenna i skickligaste form och för kenferensmakterna på vänskapligaste sätt affatade depech innehöll ett verkligt program r Greklands framtid. Stormakternas reesentanter hade likväl genast erhållit A —