Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1869, sida 2

pet säga dig att serskilda förhållanden kunna inträffa, som göra de båda barnens förening till ett ganska godt parti.Theodor hade hört nog. Misstanken att majoren var Fortis sader hade nästan stegrats till visshet: äfven betviflade han icke längre, att föreningen mellan de båda unga redan var beslutad, och att endast serskildta skäl afhöllo majoren från att öppet yttra sig derom. Hans själ uppfylldes af hat och raseri, och de vildaste planer att förskaffa sig kännedom om innehållet af det hemlighetsfulla bresvet vexlade i hans hjerna. Den inre rörelsen öfverväldigade honom slutligen i så hög grad, att han knappt kunde dölja den för majoren och således föredrog att aflägsna sig. — Jag vill genast bevisa min goda vilja, sade han otvunget, men hans röst ljöd dof och hes, i det han långsamt gick mot dörren, — jag vill uppsöka Fortis och be honom följa mig på en promenad genom parken. — Heh, min vän, för att träffa Fortis borde du ha stigit upp två timmar förr, utropade majoren med godmodigt skämt, — gossen har ridit ut före dagbräckningen; — inspekterar väl ett gräfsvinsbo, beh! Men ännu en sak, bäste brorson, ag fordrar af dig att du ej talar om den sak vi nu sednast athandlat. — Hur skulle jag väl kunna lätisinnigt.. omtala ens en rad af hvad du funnit för sodt att meddela mig? sade Theodor, i let han till hälften vände sig om, och ans blod stelnade nästan i hans ådror, medan han i denna uppmaning tyckte ig finna ett nytt bevis för riktigheten af in förmodan; — god morgon, tillade han