Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1869, sida 2

gifven åt dåliga lidelser, medan den skarpt böjda näsan, den breda pannan och den energiskt framskjutande hakan tycktes erinra, att det en gång blott erfordrats bättre ledning för att väcka en viljekrast tillräcklig att qväfva dessa böjelser i sin brodd. Att bestämma hans ålder gjorde dessa skarpt utpräglade spår efter ett sorgligt förflutet lif nästan omöjligt. Han kunde lika så väl vara trettio som femtio år gammal. I alla fall igenkände man i honom den förre militären, ty hans redan starkt grånade hår bibeböll den vanliga, militäriska snitten, hvarjemte ofantliga, röda mustacker fullkomligt dolde hans tjocka, sinnliga läppar. Den mörkbruna, trädslitna rocken hade han hopknäppt ända upp till hakan, synbarligen mindre af militärisk vana än för att dölja väst och linne för fremmande blickar, den smala hvita remsa, som framstack öfver den svarta, flottiga sidenhalsduken, var ej så beskaffad, att man kunnat önska se den magra gestalten med öppen rock. . KÄ vis var belysningen från det smala Hghaset ginska matt, annars skulle man hätva märkt, att den sällsamme gästens eldädnad äfven var ganska vanvårdad! Men oafsedt detta var han en hemsk uppenbarelse, — en person, som man ej kekde betrakta utan att erfara en till vedervilja gränsande skygghet. Helt annorlunda såg det ut i blomsterrummet, i hvilket de tre storgubbarne från Fliesow sutte midt emot hvarandra med sjelfmedveten hållning och armbågarne på bordet, medan rökens från deras korta pipor förenade vg om blåaktigt, körs