Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1869, sida 2

r att han satt mellan två flickor, hvilka i fägring täflade med hvarandra, och med hvilka han stod på förtrolig fot samt ansåg sig efter sina begrepp kunna strafflöst tyrannisera. — Allt det der har blifvit öfverflödigt, bäste Fortis, sade Gabriele hastigt, och i det hon flyttade sig något närmare intill barndomsvännen, såg hon honom i ögonen med en underlig blandning af al varlig spänning och hejdad munterhet. — Kan du gissa, fortfor hon hastigt, — hvarför jag i eftermiddag affärdade dig på ett så föga ceremonielt sätt? — Du ville synbarligen tala utan vittnen med kusin Theodor. — Falskt, bäste Fortis, herr kusinen ville tala med mig utan vittnen och hade redan för längesedan bedt mig om ett enskildt samtal. För att nu ändtligen bli honom qvitt, beviljade jag i dag hans begäran. Men vidare; hvad tror du väl att herr kusinen ville? — Hm, det skulle inte öfverraska mig om han hade gjort dig ett giftermålsanhud, svarade Fortis flegmatiskt. Gabriele sprang upp. — Och det säger du med ett lugn, som vore det fråga om att gräfva ut en tax? utropade hon till hälften sårad, till hälften förvånad, utan att bry sig om att Rosa betraktade henne med oro. — Har du då ett hjerta af sten? Ja, Fortis, han har gjort mig ett anbud, har i behörig form anhållit om min hand samt till och med bedt mig bestämma bröllopsdagen. — Och du? — Och jag? Hvad skulle jag väl svara honom? — Jo, som en förståndig flicka har