Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. Den tilltalade steg långsamt upp. Synbarligen sväfvade ett på den föregående tvisten hänsyftande svar på hans läppar, men han föll hastigt på andra tankar, då en förebrående blick från Rosas ögon träffade honom och Gabriele räckte honom sin hand med oförställd bjertlighet. — Du är ond på mig, började han med nedlåtande vänlighet, — och jag medger gerna, att du har skäl — — — Ah, bäste Fortis, glöm de gamla historierna och missförständen, afbröt Gabriele honom muntert, — och sätt dig framförallt bredvid mig som det passar oss; jag har nemligen en utomordentligt vigtig sak att afhandla med dig och ber dig på förhand inte vara envis, utan gå in på mitt förslag, ty, jag tillstår öppet, mycket beror derpå. Fortis satte sig så att Gabriele befann sig vid hans sida, men Rosa midt emot honom, och sedan han utbytt en vänlig blick med dem båda, vände han sig till den förstnämnda. — Minsann var jag inte på bästa väg att i behörig form be dig om förlåtelse, började han med tilltagande godt lynne, ty med all sin fåfänga var han ej blind