Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1869, sida 4

Ny styrapparat för fartyg. Kapten Ingleield — säger en engelsk tidning har nu lällit kommandot öfver fartyget ,, Royal Adee de. Denna utnämning är så till vida af stor betydelse, som kapten I. derigenom får tillfälle försöka sin nya metod att styra fartyg. Enskildheterna vid lenna uppfinning äro ännu icke bestämda; den all emellertid utmärka sig genom stor enkelhet h betjena sig af vattnet, hvari fartyget flyter, såsom drifkraft. Hufvudapparaten består af en under kölen varande hydraulisk maskin, från hvilken en jernstång uppgår till däcket. Det erfordras intet hjul, ingen axel, utan blott en kort stång och dock kan en gosse styra det största skepp med den nya apparaten. Bortbytt barn. I Landerneau i Bretagne har, enligt Siäcle, nyligen inträfsat en händese, som i hög grad liknar den tilldragelse Holberg i ,,Pernilles korte Frökenstand låter Ienrik uttär och föregifva för att få styckeis intrig i gång. En man, som under loppet af de sedaaste 20 åren från att vara kontorist har svingat sig upp och samlat en förmögenhet af flera mill. francs, stod just i begrepp att bortgifta sin dotter på 15 åtill en rik bankirs son och skulle gifva herde en hemgift af 12 million. Men dagen före bröllopet, under det båda familjerna voro samlade och allt var gamman och glädje, kom ett bref till frun i huset. Detta bref slog ned som en blixt, ty det meddelade, att den unga flickan icke var husets dotter, utan att hon i sin späda barndom af amman, som emellertid var död, hade blifvit förbytt med husets dotter, som nu tjenade i huset, alldeles såsom Leonore och Pernille i ofvannämnde stycke sägas vara förbytta. Ett födelsemärke på tjenstflickans hals skulle bära vittnesbörd om, att hon var familjens verkliga dotter. Modren måste medgifva, att hon rent af hade bortglömt detta kännetecken, hvars riktighet hon alltså erkände. Bröllopet blef om intet, här likasom i teaterstycket, men under att i det sistnämnda allt ordnas till det bästa ämnar deremot husets dotter, som så länge varit ansedd som tjenarinna, anställa rättegång för att få sin rättigheter erkända. Frågan blifver nu ej, att den verkliga dottern skall inträda i den första brudens ställe, utan om hvad det skall blifva af den sistnämnda, som har blifvit uppfostrad och älskad såsom familjens eget barn. Bäst vore väl att föräldrarne upptoge äfven henne,