ansåg man då , det ej vara någon gilli gemul för ett så ovauligt och betydelse fullt prejudikat, som det, att, med förbi gående af adj. Afzelius, pu föreslå doc Wikner, huru villig man ock kunde var att gifva dennes skicklighet allt möjlig erkännande. På samma sammankomst af gaf prof. Svedelius ett anförande, deri har förklarade, att det skulle gifva alltför myc: ken fläkt åt ,aura popularis, om mm lite omdömet om en persons brukbarhet universitetets tjenst bero på det större eller mindre antal åhörare han egde pi sina föreläsningar, och framdrog sig sjelf som exempel, hur han ofia st för 2 och i Lund ofta måst återvända med ofö rättadt ärende, då ingen åhörare infunnit sig, och ait detia inträffat, oaktadt har var examinator. Och vidare, att om adj Alzelus flersodigs gånger förostäte professionen och ler.ill befannits kompetent, han väl icke nu hunnit blifva oskicklig. derför att ingen under en månad bevistat hans föreläsningar. Prosessorerne Säve och Spångberg framhöllo åter andra sidor af saken; den förre ansåg, att adj. Asrelius, som läste efier ett annat filosofiskt system än prof. Ribbing, just fördenskull icke egde några abörare, och att, om man icke förordnade Afzelius, beginge man brott mot ofvan citerade paragraf. Profossor Ribbing instämde med professor Sahlin och ausåg paragrafen icke alls öfverträdd, om man förordnade doc. Wikner. Det stannade vid Afzelii förordnande. Hör nu, huru man utanför konsistorium betraktar saken. Der framstår hela frågan som enskild mellan tvenne partier: det Ribbing-Sahlinska och det Säve-Spångbergska. Har hegelianen Afzelius inga åhörare, så är orsaken den, att boströmska flosofien beherrskar terrängen härstädes och icke tål ett annat system vid sin sida, eller åtminstone icke anser hegelska filosofien vara serdeles tjenlig att utseckla ungdomens tankeförmåga. Opponera sig det Ribbing-Sahlinska particts motständare inom konsistorium mot denna exklusivitet, så sker det dock icke från en liberalare ståndpunkt. De å sin sida förtjena till fullo namnet af gammalkonservativa, och deras egentliga styrka ligger i att hårklyfva gamla förordningar. Och framförallt: Afzelius tillhör deras parti i andra frågor, och ycterligare ett skäl: hvad som för ena partiet är udda blir alltid jemnt för det andra. Hela talet om att Muckius ej har några åhörare beror rätt och slätt derpå, av han ej har examensoch tentamen rätt. Gif honom den, under ett iörordnande, och han skell sannolikt ha sitt goda auditorium, äfven ha am. Först om motsatsen härtill visar sig bliva fallet, kan det af prof. Sal lin sramdragaa skäl hafva någon giltighe:. Då en student vet, att den som föreläser ej tenterar (eiler åvminstone icke examinerar), går han i allmänhet icke på hans sör ning; bättre kan han använda sin tid, tycker han, än alb åböra ett filosofiskt system och lisa på tentamen i ett annat. Det har också händt, avt protessor Ribbiog i examen sänkt betyg, afgisna ar adj. ÅIselus. Häågan, huruvida adj. Aszelius eller doc. Wikner varit den mesi lämplige, lemna vi för cgen del alldeles åsido. Vår elghislria har gålt genom hela Sverges tidningar, och den var nog komisk för ait icke göra Den lär icke vara lut ännu, ty bonden lärer stämt fiskalen ör att han tog köttet 1 ån vaken, och sikalen i sin tv: lärer stämma veterinärläkaren Berggren, som två gårger sörklarat ,kampea vara en elg. EUmed-ertid fingo de Upsaliensiska husmödrarne och masbållersko aa Söndagsmiddag åt sina herrar, men härnäst akta de sig nog för att köpa elg. Perggrens bostad kallas nimera för Fl Apropos kött, så känna ri t1 det af hr Gahn här uppiunn. konserveringsmedel, som skulle, eiter hvad det nu visat sig, unna Åstodkomra en öfverflyttnig ar ärskt kött från de rika förråderna i Ämerika, till kolossala qvantiteter. I Lörd hölls här en ,profituing på gamla gifvaregården, då kött ar oxe, som legat 100 dagar i lake, föriärdes af deräll inviseraåe personer, bland hvilka landshöfd. Kramer och Hamilton. rektor, borgm ren m. fl. Köttet serverades i alla möjiga sormer, såsom pepparrotskött, bifistek, stek, etc., och en delikat buljong, stark och välsmakande, åts med beundran tör ex Gahns konst. Om en tid väntas enzelske konsuln hit med egen kokerska, och skall då utslag fällas öfver om föröket lyckats eller ej. Vi gratulera Sverge ill upbäcklen och ännu mer England, som tar patentet, och sill sist hr Gahm, wilken lärer vara biudea 50,000 ör in konst. Det är väl den dyraste 2 ake som verlden seit! Men tänkom hvilka rimliga tillgångar vi skola skörda af detta öretag, och hr Gahn är en man, som arvetat hela sitt lif för prakliska ändamål ch förijenar att en gång bli belönt, som dan nu, troligen, blir. Våra isbanor hvimla ar skidskogångare, ner eller mindre försigkomna, — frantimner icke minst, och Fy ris yligser. hela gen till Mälaren, det många förlusta ig på den mect delikata is, och i dag kineen strålande sol och gör det dubelt angenömi; alla hafva friska rosor på ia