W—2 :ARAimnmB3hhh 66 Arme-organisationen. Ur Stockholms Dagblad för i går taga vi oss friheten meddela våra läsare följande förberedande redogörelse för regeringens nya förslag till landtförsvarets ordnande. Hr krigsministernsanförande inledes med några betraktelser angående vigten och nödvändigheten af en reorganisation af vårt landtförsvar och af våra stridskrafters stärkande. Derefter öfvergår krigsministern först till frågan om vidden och beskaffenheten af de försvarskrafter, som vi måste underhålla, , för att med framgång möta och tillbakavisa en anfallande arm och värna vårt fosterlands urgamla sjelfständighetk. Ian antager, att en fiendtlig makt, som beslutit rigta ett afgörande slag mot vårt land, kan härstädes uppträda med en hufvudstyrka af högst 100,000 man. Då vi så snart som möjligt böra kunna uppställa minst lika stor styrka som denna fiendens antagna största, samt derjemte erfordras minst 20,000 man till mötande af diversionscorpser m. m., blir, med beräkning att vi från Norge skulle erhålla ett bidrag af 20,000 man, den i uppgifna ändamål owndgiängliga styrkan för Sverge 100,000 man, hvilken i förslaget benämnes den större krigsfoten. Den mindre krigsfoten, bestämd att användas vid alla de tillfällen, då en yttersta kraftansträngning icke är af nöden, föreslås till omkring 68,000 man. Fredsfoten, — den ständigt underhållna och öfvade styrkan, — borde utgöra nära 40,000 man, med en manskapsstyrka at omkring 36,400. Dertill skulle komma i och för ortförsvaret: en krigsreserv af omkring 40,000 man och en landslorm af omkring 100,000 å 120,000 man. Dessa stridskrafter anser krigsministern icke böra beredas hvarken genom värfning eller konskription, utan genom utvidgande af vår nuvarande beväringsinrättning, hvilken, om bestämmelserna i afseende ålega och friköp bortfalla, fullständigt fyller begreppet ,allmän värnepligt. Förslaget till värnepligtens utvidgning afser: att hvarje till krigstjenst duglig svensk medborgare skall vara skyldig attfrån och med året näst efter det, då han fyllt 20 år och till och med det, då han fyller 40 år, deltaga i fäderneslandets försvar och att undergå den derför erforderliga öfning; att denna värnepligt fullgöres dels uti beväringen, dels uti landstormen; att beväringsskyldigheten varar i 10 år; att af de sålunda bildade 10 årsklasser, trenne utgöra armCens rekrytoch ersättningstrupper, fyra aktiva armöens första och andra uppbåd, och trenne armöens krigsreserv; att värnepligtig, efter utträdet ur beväringsåldern, qvarstår intill fyllda 40 år i landstormen, hvilken bör vara organiserad länsvis i taktiska enheter, samt med befäl försedd; och att i krigstid ingår i landstormen hvarje vapenför man inom värnepligtsåren, som icke på annat sätt är till rikets försvar tagen i anspråk. Jemte beväringen eller de värnepligtige borde armöen äfven ega en stamtrupp och då denna lämpligast borde anskaffas genom frivilligt åtagande, samt vi redan i vår indelta armt egde en sådan frivillig stamtrupp i besittning af just de egenskaper, hvilka så väl i militäriskt som i socialt hänseende voro önskvärda, afser förslaget indelningsverkets bibehållande, ehuru med åtskilliga jemkningar och förändringar. Dessa jemkningar och förändringar skulle bestå deruti: att de ovissa besvär, som, tillkomna efter knektekontraktens upprättande, med soldatens arlönande nu äro förenade, upphörde, hvarigenom en väsendtlig lindring i rustningsoch roteringsbesväret anses kunna åstadkommas; att staten öfvertoge rekryteringsskyldigheten och i sammanhang dermed ijrågakomna utgifter för städja och lega, hvarvid maximiåldern för antaglig rekryt borde inskränkas till högst 25 år; rustoch rothållaren obetaget att, derest han funne sig böra vägra rekrytens godkännande, sjelf anskaffa fullt antaglig och mönstergill karl; att ett normalkontrakt skulle fastställas, lika för hela riket, med fullkomligt likartade bestämmelser i allt hvad som rörer soldatens underhåll; att detta kontrakt skulle omfatta hufvudsakligast två bestämmelser, nämligen dem af bostad och lön, hvilken sistnämnda — — —