Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1869, sida 3

Rådhusrätten. Lindlvultska måleVid radhusrättens första afdelning förekom i går åter det af handelsbolaget Adolf Meyer Co. mot hr Jolm Hegardt, såsom innehätvare af sirman Rob. Lindhilt d Co., instämda mål rörande bedrägligt förfarande vid firmans konkurs. Såsom hrr Meyer ombud anmälde sig äfven denna gång hr v. häradsh. B. Arvidson och såsom hr Hegardts rättegångsbiträde hr v. häradsh. AM. Lindberg. Fyra vittnen voro af käranderne inkallade; men då mot ett af dessa, br stadsmäklaren J. Ljungberg, anfördes giltigt jäf, afstod kärandeombudet från hans hörande. Af de andra åter berättade: Häradsh. F. Almön: att han i början af förl September månad, sedan hr konsul Meyer hos honom sramställt begäran om att få se det mellan hrr Hegardt och Rob. Lindhult upprättade kontrakt, vändt sig vill hr Ilegarådt. hvilken dock förklarat att han ej innehade detsamma. Vittnet hade då vändt sig till hr Lindhult. hvilken några dagar derefter lemnade honom ete försegladt konvolut, hvilket ännu vore obrutet och som nu framlemnades till domstolen. Redan i slutet af år 1864 eller början af 1565 hade vittnet sett ettsådant kontrakt, enligt hvilket hr Lindhult skulle med 4 och hr Hegardt med bilda firman Rob. Lindhult Co. Detta kontrakt hade dock innehållit en punkt, hvarigenom stadgades, att af hr Lindhults behållning ett belopp skulle godtgöras hans barn för ett arf efter deras mormor, och hvilket belopp innestod i bolagets rörelse. Mot denna punkt hade vidnet gjort anmärkning och föreslagit att den skulle annulleras samt satt upp koncept till en annan bunkt. På fråga at kärandeombudet, om han icke ansett hr L. vara firmans chef äfven efter utträdandet, åberopade hr Almön an i konkursen såsom god man afgifna berättelse. Sedan begge parterna medgifvit att konvolutet finge brytas, öppnade rättens ordförande detsamma. Det innehöll, utom kontrokict, som skulle gälla i tre år, äfven ett särskildt postskriptum, hvarigenom den anmärkta punkten var annullerad. Svarandens biuade anhöll derpå att så framställa den frågan tll berr Almön, om han icke skulle sagt att herr Lindhult för honom berättat, att just herr Arvidson skulle ha rädt herr L. att utträda ur firman, för att derigenom rädda sin egendom för utmätning. Herr Åmen nekade till haft ett sådant yttrande. men ville minnas L. berättat, ati uttradandet skett med vidsons ,soda minne eller med havs sam