Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1869, sida 3

Poliskammaren. Aktenskaplig strid. Fru Margretha Berg, som idkar modehandel under firman Sörensen, hade hos polisen anmält, att hennes man, fabrikören Axel Berg, som för 5 år sedon blifvit af rådhusrätten ådömd och undergått bestrafining för våldsamheter mot sin hustru, ånyo gjort sig saker t I samma förbrytelse, enär han, som vore mycket begifven på starka drycker, äfven på sednare tiden i rusigt tillstånd stört den husliga friden och mis handlat henne. Hon begärde derför att mannen måtte blifva inkallad til förhör och satt i fängsligt förvar, så att hon kunde få åtnjuta frid i sitt hem och skydd mot hans våldsamheter. Med anledning häraf var Axel Berg i går uppkallad i poliskammaren, men infann sig icke. Hustrun var deremot tillstädes och meddelade en bedröflig skildring om sitt husliga lif, som hon ansåg högst olyckligt, i anseende till mannens supiga lefnad och våldsamma beteende mot henne, hvarför hon förklarade sig icke längre kunna vara tillsammans med honom, utan ämnade hon med det snaraste söka laglig skillsmessa. Fyra at henne åberopade vittnen, deraf trenne qvinliga, som tjena i huset der makarne Berg äro boende, blefvo upplysningsvis hörde. Det ena vittnet, en poliskonstapel, berättade, att han vid ett par tillfällen, på begäran af fru Berg, infunnit sig i hennes bostad, lör att som det uppgikvits skydda henne mot mannens våldsamheter. Han hade dervid hört skrik och oväsen samt funnit Berg vara ankounnen af starka drycker, men icke sett honom misshandla hustrun. TPvenne andra vittnen uppgåfvo, att Berg ofta hemkommit i rusigt tillstånd, en nattetid, hvarvid sörsports skrik och annat oväsende samt att han utfarit i grofva ogvädingsord mot hustrun, hvarigenom andra i huset boende personers frid jemväl blitvit störd, dock bade intet af vittnena bemärkt att Berg utöfvat något våld mot henne. Det fjerde vittnet hade äfven hört detsamma och intygade tillika, att Berg en dag kort före sistl. juhelg misshandlat hustrun. På fråga om orsaken till osämjan eller hvem af makarne, som gifvit anledning deräill, förklarade de trenue sistnämnda vittnena, att de icke funnit hustrun saker till sådant, utan hade hon varit tyst och stilla, när mannen visat sig svår mot henne, hvilket äfven händt då han var nykter. Tilläggande samma vitinen, att sru Berg visat dem att hon haft röda märken å halsen och å ausigtet, hvilka hon sagt ha tillkommit derigeuom att mannen på ett soga kärleksfullt sätt kramat eller nupit henue. Fru Berg upplyste, att mannen brukade låsa lörren, när ban oåvadade eller misshandlade henne, så att de då ottast voro ensamme, hvilket natvis skedde för att ingen sedermera skulle kunna vittna om dessa äktenskapliga scener. För Axel Bergs inställelse uppsköts målet tills lara