Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1869, sida 2

ingenting är mig vedervärdigare än då solk, som se mig, genast hviska: IIvilken ung flicka skall han en gång lyckliggöra? Derför upprepar jag ännu en gång, och du kan äfven säga det till Gabriele, att Jag tänker lika så litet på giftermål som att resa till månen. Jag har vigtigare saker att utföra i verlden än att ingå ett kälkborgerligt giftermål. — 0, det är skada, menade Rosa skalkaktigt, — flickverlden skall bli otröstlig, till och med vår lille matros tycks inte gilla ditt beslut, ty han vinkar högst betänkligt med sina åror, tillade hon, synbarligen för att gifva samtalet en annan vändning. Fortis följde med blickarne den antydda riktningen och betraktade en stund, med synbart intresse, den lille karlens komiska rörelser. — Jag finner hans åtbörder snarare bifallande, sade han slutligen, utan att vända sina blickar från matrosen. — Se hur han vinkar bifallande med sin högra hand. — Kallar du detta bifallande? log Rosa. I samma ögonblick öppnades och tillslöts hastigt den till gårdsplanen förande dörren, och straxt derefter ljöd från det inre af huset en klar qvinnoröst, som sjöng en glad melodi. — Gabriele! utropade Rosa glad, i det hon steg upp, medan Fortis, likasom hade hans goda föresatser plötsligt blifvit rubbade, förblef qvarsittande och endast vände ryggstödet af sin stol mot huset.