Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1869, sida 2

IIvad riklig kärlek och musik Inom dig måste bo, Som fostrat dessa tolkar två Af kärlek, sång och tro! Ej alla dina foglars sång, Om aldrig än så grann, Ej all den mystiska musik I dina elfvar rann, Ej någon stämma i naturn Din kärlek tyda kan. Känn blomstrens doft, hör trastens sång, Och lyssna till det dån — Likt orgelns under tempelhvalf —, Der fallet störtar från En furklädd klippa af granit Och stänker silfverspån. Ilos dig till känslan talar allt I skog, på sjö, vid strand, Men allt förstummas dock, om det Vill tolka kärleks brand För dig, din egen kärleks djup, Du romantikens land, O! sköna, vilda, ljufva land Med fjäll och sjöar blå, Att återge din kärlek, — blott Lind, Enequist törmå: Med sångens toner lösa de Ditt hjertas hemlighet Och dig och hela verlden ge Melodisk sali het. — Fröken ÄÅndräes symfoni. Under ubriken ,,Musik läses i Stockholms Daglad för i går följande: , Gårdagens poulära konsert på Mindre teatern var som anligt talrikt besökt. Man lyssnade rätt serna till symsonien af Elfrida Andråe. ch fann, att den musikaliska intrigen gick sågot matt af brist på riktigt lifliga och ifvande ideer, men att hennes rätt skickiga penna gjort ganska mycket af dem, ilket innebär större förtjenst än mången eställer sig. Vi tro, att nästa kompoition bör blifva effektrikare, då den skickiga författarinnan nu vid åhörandet säkert unnit, att idcerna i ett musikaliskt arbete cke behöfva vara så särdeles många, men ill karakteren mer olika. Att hennes håg utar åt den nuvarande tyska musikrigtvingen som förebild, är hennes rättighet — hvar och en följer sin smak — men. i tro äfven, att denna framdeles kommer utt något modifieras. Symfonien, som eger )etydenhet inom vår musiklitteratur, utördes med all omsorg, endast var blåsnstrumentens stämning i första satsen sanska klen.