Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1869, sida 2

mot Gabriele, för att inte slutligen omedvetet väcka förhoppningar — — — Hör på, Fortis, afbröt nu Rosa, och om hon någonsin kännt ovilja, så var det i detta ögonblick; — så länge det endast handlade om min ringa person, hade jag ingenting att invända mot ditt besynnerliga sätt att draga slutledningar; men nu, då du fäller ett icke blott oberättigadt, utan äfven högst orättvist omdöme om Gabriele och — du får förlåta — antar en något förmäten ton, måste jag öppet säga dig, att Gabriele är för god åt dig. Men då du yttrar dig så kärlekslöst om henne, förråder du att du inte förstår att uppskatta hennes företräden. Tro mig, du har ingen orsak att vara försigtig i ditt beteende mot Gabriele eller mig; du krossar hennes hjerta lika så litet som mitt, deremot förefaller det mig som hade Gabrieles bild slagit djupare rötter i ditt hjerta, än som är önskvärdt för ditt lugn. — Ser man på, liten, hur du förifrar dig, återtog Fortis godmodigt leende, — och hur du förstår att vända mina vapen mot mig sjelf. Emellertid är du fullkomligt obekant med min karakter, annars borde du veta, att det måste vara en helt annorlunda beskaffad flicka än Gabriele, som skulle förmå mitt blod att kretsa hastigare. Föröfrigt ber jag dig, Rosa, att om det i din närvaro skulle yttras att jag ärlett godt parti, så påstå djerft att Jag aldrig tänker gifta mig. — Jag skall akta mig för att påstå så tvifvelaktiga saker, min dyraste herr Fortis. — Kan göra det med godt samvete, min dyraste fröken Rosa. Du gör mig till och med en stor tjenst derigenom; ty