Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1869, sida 2

jöteborg den 25 Jamari Motionsfloden vid våra riksdagar liknar viss mån den gamla Nilen. Likasom den ednares källor äro belägna i ett assägset ch ännu icke så noga genomforskadt fjeran, så härflyter den förra dels från det jdsutokta och ännu icke kartlagda omåde, som kan kallas samhällsbehofvens, els ur de alldeles våtkomliga och geograskt obestämbara nejder, som äro tillhåll ör de menskliga hugskotten. Ni!ens stiging börjar helt sakta — och den 21 denes, då motionsfenomenet tog sin begynelse, skedde det, så att säga, droppvis ch föranledde den tro, att någon öfvervämning denna gång ej skulle ega rum. len redan följande dag hotade med en ederläggning af denna förmodan; då svällle strömmen mägtigt inom sina bräddar, ör att väl snart öfverstiga dem. Nilen id sin öfversvämning medför mycket slam. )nekligen gör motionsfloden detsamma, Men i slammet dölja sig de ämnen, som efrukta Egyptens fält, och äfven härutinvan kan jemförelsen sägas hålla streck. Py mycket, om icke allt, som skett till agstiltningens förbättring och samhällets föryngring under det sistförflutna halfva århundradet, har först framträdt i formen af en riksdagsmotion. Bland de motioner, som denna gång blifvit inlemnade, finnas icke många, som törtjena betecknas såsom varande af betydande vigt. Här annotera vi emellertid twenne sådane. Den ena är ett förslag om vforsterländsk krigsundervisning uti rikets offentliga skolor och undervisningsanstalter. Niotionärens, herr A. Adlersparres, höga ställning inom en gren af militärförvaltningen, och den kännedom man eger om den stora och välgörande inflytelse han i denna sin ställning utöfvat, gifver em ökad vigt åt detta förslag, som vi hoppas kunna redan i morgon eller öfvermorgon fullständigt meddela våra läsare. Det har blifvit framstäldt i rättan tid och bör helsas desto mer välkommet, som den princip, hvilken det framhåller, nyligen varit föremål för ett obetänkt och lättsinnigt angrepp från ett håll, från hvilket mam företrädesvis skulle kunnat vänta bifall och medverkan till principens praktiska genomförande. Den andra märkliga motionen är framställd i första kammaren af hr Charles Dickson och upptager till ny och välbeböflig pröfning det af förra riksdagen förkastade förslaget om skatt å hvitbetsockertillverkningen. Måhända har detta förslag nu någon större utsigt att gå igenom än förut. Hvarom icke, är det dock, med hänsyn till de farliga finansiella förvecklingar, hvarmed protektionen af hvitbetsockertillverkningen hotar vår framtid, en skyldighet för sakkunniga och fosterländska representanter att tillse, det denna vigtiga fråga hålles under fortsatt diskussStion, tills opinionen inom riksdagen bliflvit tillräckligt mogen för dess rätta lösning. Bland kungliga propositioner, som dena 23 dennes inlemnades, intager der om landtförsvarets organisation det vigtigaste rummet. Hvad vi hitintills känna om -J denna proposition är följande: indelningsI verket bibehälles i orubbadt bo; armåen, utgörande såsom hitintills stående här och Il beväring med ett bihang af landtstorm Iskall på fredsfot utgöra 36,000 man, på s I mindre krigsfot 68,000, på större krigsI r fot 100,000. värnepligten sträcker sig från 20:de till 40:de året; skyldigheten att stå qvar i beväringsrullorna utvidgas tll tio år; den egentliga beräårinyserercisen i fördelas på tre år med 30 dagar första . låret, samt 15 dagar under hvaridera af de återstdende. Det märkligaste i detta förslag synes oss vara, att det är framstäldt e I på fullt allvar. Bland inlemnade förslager torde slutligen förtjena påpekas ett af hr Curry Ireffenberg framstäldt om riksdagsmannaarvodets nedsättande till 6 riksdaler pr dag. Motionären beledsagade sitt anförande med en, som oss synes, alldeles onödig, af ingen menniska äskad redogörelse för sin personliga ställning till deb nya statsskicket. Men hr Treflenberg, som naturligtvis bör bäst känna sig sjelf, kan naturligtvis också bättre än andra uppskatta vigten och betydelsen för detta statsskicks framtid af sina egna personliga känslor för detsamma. Vi hänvisa de läsare, som vilja taga kännedom om denna episod — en arlekinad i den patetiska stilen — till dagens riksdagsreferater. Staden och Länet. Offentliga förelåsningarne. Vid Lördagens föreläsning, som var den sjette och sista, gaf prof. Holmgren en allmän öfver