Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1869, sida 2

nom, — och han är ju så mycket äldre än du, — så skulle han visst inte vara mindre vänlig mot dig, och slutligen skulle du lära värdera hanom. Men det är nu en gång ett tel hos dig, att du anser dig bättre än många andra menniskor. — Känner du kusin Theodor? frågade Fortis, som med märkvärdig soslighet emottog denna lilla tillrättavisning. — Endast till utseendet. — Hm, då kan ditt omdöme ej vara annorlunda, — men jag vidhåller att jag afskyr honom, och att Gabriele förolämpade mig i hans närvaro är det obehagligaste, som kunde hända mig. Börolämpade, säger du? Berätta allt, jag är öfvertygad att du, oaktadt din stora beläsenhet och din annars så ovedersägliga urskiljning, har blindvis gjort dig skyldig till ett missförstånd. — Du skall tänka annorlunda, då du har hört mig till slut, fortfor Fortis med ett allvar, som hade han suttit framför en domare på de anklagades bänk; — vi ha således intagit vår middag, majoren försvinner för att hvila en stund, då kusin Theodor uppmanar Gabriele att företa en promenad, och hon förklarar sig genast beredd dertill. Jag blef hvarken till. frågad eller uppmanad att deltaga i par tiet, men detta hindrade mig ej — dt känner mitt försonliga lynne — att följs med dem ut i trädgården. Kusin Theodo bjuder Gabriele armen, hon tar emot den och jag tiger ännu alltjemt, emedan jag hade föresatt mig att inte förargas. Se sdan vi hade tillryggalagt några steg, före slog jag helt höfligt att välja vägen til svenster. Jag hade dervid verkligen inge -lannan afsigt än att låta förstå, att ja