Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1869, sida 2

dig anmärkning, och Gabriele är icke skapad att låta beherrska sig af dig som — jag till exempel. — Men just derför gräla vi båda aldrig. Du är klok nog att inse, att ett grundligt manligt omdöme minst segdt kan uppväga en sextonårig flickas vishet, och jag önskar ju ingenting annat, än man oj ställer ett barnsligt trots mot mina väl öfvertänkta förnuftsskäl. Medan Fortis talade, betraktade Rosa honom uppmärksamt; hon log icke, men hennes täcka ansigte antog ett egendomligt uttryck, som lät ana att hon var ganska belåten med fördelningen af detverkliga herraväldet mellan sig och Fortis. Då den sistnämnde teg, uppmanade hon honom att säga henne allt, hvarigenom hans glada lynne hade blifvit stördt, hvaremot hon lofvade honom att så fort som möjligt åter ställa allt till rätta. — Kusin Theodor är således åter här, började Fortis hastigt, ty han brann af ifver att få öppna sitt hjerta för Rosa, -— kusin Theodor med det breda bondansigtet och de tölpaktiga manåren, hvilken ej eger någon annan förtjenst här i verlden, än att hans far var den aflidna majorskans bror, samt att Gabrieles far var hans köttslige kusin. Att han kallar ett vackert riddargods sin egendom räknar jag honom nemligen inte till förtjenst. Kort och godt, Rosa, jag kan inte tåla denne kusin Theodor, desto mindre som jag redan i flera år anat, att jag är en tagg i hans öga. — Man bör inte tänka så illa om folk, anmärkte Rosa till hälften bedjande, till hälften förebrående, — om du vore vänligare och mera förekommande mot ho