— Stocksisk, du försöker att förlöjliga undervisningen och skall derför straffas exemplariskt; — tryck dig inte ned, min vän, den här gången vankas inga rapp, men jag vill låta dig förrätta en låg tjenst, så att du skall skämmas för dig sjelf och dina kamrater. Gå uti köket, bredvid spiseln stå mina vattenstöflor, på spiselkanten finner du en burk med fett, borsten ligger derbredvid; smörj in stöflorna, pojkbyting, och understå dig inte att släppa en enda droppe fett i dem. Gossen reste sig med en beredvillighet, som ådagalade att han ej ansåg det ådömda straffet särdeles nedsättande, och sedan han med en lustig grimas försvunnit genom köksdörren, fortfor herr Deus, vänd till en annan pojke: — Nå, kan du säga det? — Ja, jag ser efter hvartåt röken från skorstenarne vänder sig. — Skorstenarne röka inte alltid, och derför måste man begagna ett annat medel, förklarade nu herr Deus, — man fukta, nemligen ett finger, håller det upp i vädret, och från den sida der man på fingret känner en lätt kyla kommer vinden. Men vi skola göra ett praktiskt försök. Du der, gå ut och säg mig hvad vind vi nu ha. Den tilltalade satte af som en raket, men återkom efter några ögonblick med den underrättelsen att vinden var vestlig. — Godt, således vestanvind, bekräftade herr Deus och nickade förnöjd, — han måste bestämdt komma, ty i dag kastar inte vinden om igen, tillade han för sig sjelf, hvarvid hans blickar granskade skogsbrynet. Plötsligt flög likasom ett ljust skimmer öfver hans ärliga drag. Han hade varse