Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1869, sida 3

England, Frankrike, Belgien, Turkiet och någr: andra makter förklarat sig emot det preussisk: förslaget, under det Italien, Schweiz, Danmark och vilkorligt äfven Usterrike bitrådt detsamma förklarades det af konferensen hafva fallit. De återstod således nu endast att lösa frågan om an vändandet at de exploderande kulorna och samt liga makterna förklarade sig. numera principiel för deras förbjudande. Det återstod sålunda blot att praktiskt tillämpa denna princip, d. v. s. hvac som menas med en exploderande gevärskula (ballt explosive). Man biträdde då den af preussisk: ombudet uttalade åsigten att förbud mot använ. dandet endast skulle gälla sådana skjutvapen, son voro afsedda att träffa en enda man, men ickt gälla i fråga om artillerivapen. Dernäst blef dej derföre nödvändigt att uppdraga en bestämd gränslinie mellan dessa båda slag af skjutvapen, å end sidan de, hvilka åstadkomma en enstaka, å der andra ae som åstadkomma en kollektiv dödlig ver. kan. Preussen föreslog att projektiler under: tc. skulle förbjudas och Sverge att sådana under 300 grammer skulle förbjudas. Efter långa debatter bestämde sig konferensen för förbjudandet af proektiler mindre än 400 grammer. Dermed var ufvudfrågan afgjord, men på förslag af Österrikes ombud blef äfven den ganska vigtiga frågan bragt på tal, huru långt den af de enskilda kontrahenterna åtagna förbligtelsen skulle sträcka sig, och buru det skulle vara att anse om en af de genom denna öfverenskommelse bundna makter råkade i krig med en annan makt, som icke deltagit i kon. ferensen eller biträdt dess beslut. I afseende härpå yrkade Englands ombud, att den internationella öfverenskommelsen endast i det fall skulle ega binlande kraft, att krig skulle förekomma mellan någzra af de konventionen undertecknande makterna: i motsatt fall eller att krig skulle komma att fö ras med en annan makt, som icke ingått på öfverenskommelsen, skulle denna ej heller vara binlande. Detta förslag blef antaget med den ytterligare inskränkning att i inträffande krig, i hvilket, utom tvenne af de konventionen biträdande makterna, äfven en tredje, densamma icke biträlande, deltager, öfverenskommelsen icke heller då ör de båda sistnämnda är bindande.