Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1869, sida 3

Internationella militär konserensen i Petersburg. Vid denna konferens voro de flesta europeiska stater representerade och äfven Persien hade ditsändt ett ombud. Förhandlingarne, som egde rum under ryske krigsministern Miliutins ordförandeskap, upptogo tre särskilda sammanträden, den 28 Okt. samt den 13 och 16 Nov. Vi låna, efter A-B. ur ,,Jo urnal de S:t Petersbourg följande detaljer, hemtade ur det vid honferensen förda protokoll: Ett protokollet vidfogadt tillägg gifver vid handen, att exploderande gevärskulor till förstörande af fiendtliga ammunitionsvagnar och krutförråd redan i Januari månad 1863 infördes i ryska armån. Till en början skulle hvarje soldat föra med sig sex patroner med dylika explosionskulor, men något sednare blefvo endast underotficerarne försedda dermed, för att derigenom betaga den gemene soldaten möjlighet att använda dem mot menniskor eller, under osäkerhet om rätta afståndet, ändamålslöst förspilla dem mot ammunitionsförråden. Äfven i andra stater såsom i Schweiz, Preussen, Osterrike och Baiern, hade man gjort försök med dylika skjutgevär. År 1867 hade man slutligen för gevär och kulsprutor föreslagit med knallsilfver fyllda hylsor, hvilka voro så konstruerade att de vid slag emot någon hård kropp genast exploderade. Dessa voro, såsom det hette, endast afsedda för användande mot fiendtliga ammunitionsvagnar, men vid blotta tanken på möjligheten, att desamma med eller utan afsigt kunde träffa menniskor, bade portugisiska regeringen i en förträffligt skrifven not protesterat mot införandet af dylika förstörelsemedel, såsom stridande mot mensklighetens och folkrättens lagar. På grund af denna protest, tyckes det, hade Ryssland tagit initiativet till denna frågas lösning. På den internationela militärkonferensen hade Preussens ombud först bragt å bane förslaget att, ur synpunkten af ren mensklighet, för den närvarande och kommande tiden träffa en bestämd öfverenskommelse angående användandet af alla skjutvapen. England motsatte sig detta förslag, drifvande den meningen, att ett land med till numerären så underlägsna stridskrafter som England icke obetingadt kunde afsäga sig användandet af alla de hjelpmedel som vetenskapen erbjuder. Frankrike anslöt sig till den engelska uppfattningen, i det att redan den 18 Augusti uti en till furst Gortschakoff ställd not förklarades ,,att efter kejsar Napoleons tanke skulle de nuvarande krigen komma att räcka så kort som möjligt, men för detta ändamål vore det nödvändigt att göra så många man som möjligt af fienden ostridbara, förutsatt att man icke beredde dem något onyttigt lidande. Från denna synpunkt borde man gå det ryska förslaget till mötes utan att likväl franska regeringen kan samtycka till att inlåta sig i någon diskussion ötver de alltmer fullkomnade uppfinningarne i skjutvapnen. Föröfrigt vore franska krigsministeriet efter noggrann pröfning at denna angelägenhet, at den åsigt att vederbörande regeringar gerna kunde utan något förbehåll besluta afskaffandet af exploderande gerärskulor. Sedan